Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Yahweh Pakai hi aphatjeh'in thangvahna peuvin, Ami ngailutna dihtah hi tonsot'a dettou jing ahi.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Yahweh Pakai in nalhatdoh hitam? Achutileh phongdoh'in! Aman namelma holah'a kon a nahoidohsahhi miho seipeh'in.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Ajeh chu Aman gam tamtah a kon in solamle lhumlam'a kon in, sahlam le lhanglam a kon in sohchangho ahin puikhom'in ahi.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Miloi khat hi gamthip gam mah avah mang'un, in le lou beijin avah mang'un,
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Gilkil leh dangchah geovin a thiding konchan aum mun,
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
“Yahweh Pakai neipanpin” tin ahahsat nauva Pakai Yahweh akouvun, chuteng Aman agenthei nauva konnin ahuhdoh jin ahi.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Aman amaho chu bitkei chan apuijin achenna theiju khopi khatna akoiyin ahi.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Yahweh Pakai chu angailutna thupi tah jehleh thil kidang tahtah abolpeh jeh'un thangvahna peuhen.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
Ajeh chu Aman adangchah ho adangnou sah'in, agilkil'ho thilpha tamtah tothon a-oiva sahjin ahi.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Miloikhat muthim lah athimlah pen a atouvin, lung gimna thihkhao vin ahen oh'in ahi.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Amaho Elohim Pathen thu dounan akiphin un, Elohim Pathen thumop chu anelpeh'un ahi.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Hijeh chun Aman amaho chu akhut hamtah in avo lhun, amaho alhuh phatnun koima akithopidiu aumpon ahi.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Ahahsat tenguleh Yahweh Pakai akoujiuvin “Yahweh Pakai neipanpin” atiuve. Hitengle chun Aman athohgim nauva kon in ahuhdohjin ahi.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Aman amaho chu muthimleh ahahsatnau thimjin banga thimlah a kon in apui galkaijin akihennao asutlhappeh'in ahi.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Yahweh Pakai chu ami ngailutna thupitah jehleh thil kidangtah tah abolpeh jeh'in thangvah uhen,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
ajeh chu Aman sum-eng songkul kotpi avohlhahpeh'in chuleh akihennao thihkhao avohtan pehtan ahi.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Mingol themkhat chun boina asemuvin achonset jeh'un thohgimna atoh'un ahi.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
An le twi ngaichatnan athohlel lheh'un hiti chun amaho chu athiding kon ahiuve.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
“Yahweh Pakai neikithopin” tin ahahsat tenguleh Yahweh Pakai akoujiuvin Aman athohgim nauva kon in ahuhdohjin ahi.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
Aman thu changkhat agahseijin aboldamjin, thina kotbul a kon in aloidohtan ahi.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Ami lungsetna thupi tah jehleh amaho dinga thil kidang tamtah anabolpeh jeh'in Yahweh Pakai chu thangvahna peuhen.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Kilhaina gantha pummin thangvahna peuhen, chuleh athilbol kidangtah ho jeh'in thangvahna peuhen.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Mi phabep chu kong innei mangchan twikhanglen'ah vannoi leiset kiveina lampi ajot un akitollun ahi.
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
Amaho jonghin twikhanglen athuhlang tah'a Yahweh Pakai thuneitah'a anatoh naleh thil thupi tahtah abolna ho amu'vin ahi.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
Aman thu aseijin hui ahungnung doh'in twikhanglen ahin kinongsah'in ahi.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Kong innei hochu vanlanga anuh touvin chule twi thuhlah'a ahung kilehlut kitjin kongtol hochu kichatnan akileh leuvin ahi.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Amaho jukham ho bangin a-onle leuvin kichat tijat nan adim'un ahi.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
“Yahweh Pakai neihuh'un” tin ahahsat phatnun Yahweh Pakai akouvun, Amanjong agimnauva kon in ahuhdohjin ahi.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
A-o neochakhat'in hui le guo kithochu athipsah'in chuleh twi kinong jong asutang'in ahi.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Hiche athip theina chu ichan gei a pha a phatthei bohna hitam? Kongchu kong mun'ah bitkeichan apuilut in ahi.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Yahweh Pakai chu angailutna thupitah jehleh thilkidang tamtah abolpeh jeh'un thangvahna peuhen.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Nam lamkaiho masangleh, mipi kikhomho masangah japi hetthei doltah'in thangvahna peuhen.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Aman vadung jong neldigam aso sahjin, twisam putna munho jong gamgo leh adang chahna aso sahjin ahi.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Aman ga phatah sona gam phatah jong ima sodoh louna chitwi-al gamgo asosah thei in ahi, agam sunga cheng mipite phatmo jeh'a hitiachu abolji ahi.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Ahinlah Aman neldigam chu twikul asosah'in, chuleh gamgo jong twi putna mun aso sahjin ahi.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Aman gilkel dangchah techu khopi semdoh dinga hiche mun a chu achensah ding ahi.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Amahon aloulai uva muchi kitheuvin tin lengpigui tu uvintin ga lhingsetna akilodiu ahi.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Aman ichan gei a phatthei aboh hitam? Amahon insungmi tamtah atungdoh'un chuleh aganchahou ninglhingset ding ahi.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Ijemtia bolgentheina jalle, boina le hahsatna jalla umho mihem a akemsuh uva avaichat phatnuleh,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Yahweh Pakai in alengteu hinpaidoh intin amaho gamgo laija pannabei in umsah leleu vintin,
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
hinla Yahweh Pakai in mivaichaho ahahsat nauva kon in kelngoihon phatah bangin ainsunga hinpunsah intin,
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Miphahon hiche thilsoh hohi hinveu vintin kipahdiu ahinla miphalou hochu suhthipma umdiu ahi.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
Michingho jousen hitia thilsoh hohi lunggiltah'in hinheu vintin, amahon hitobang ikhankhouva kon a hi Yahweh Pakai mingailutna dihtah chu ahin mudohdiu ahi.
