Psaltaren 107
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
A sitlohnah tah kumhal hil ham a then dongah BOEIPA te uem uh lah.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
Rhal kut lamkah a tlan hlang loh BOEIPA kah a tlan te thui saeh.
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
Te vaengah amih te khocuk, khotlak, tlangpuei, tuitunli, khohmuen amkah a coi.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
Khosoek khopong ah khopuei tolrhum longpuei a hmuh uh mueh la kho a hmanguh.
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Bungpong neh tuihalh la a khuiah a hinglu te rhae.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
Kho a bing vaengah BOEIPA te a khue uh tih khobing khui lamkah amih te a huul.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
Te dongah amih te tolrhum khopuei la caeh ham a thuem longpuei neh a hoihaeng.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
A hinglu aka halthi te tuihalh a dip pah sak tih a hinglu aka pongnaeng te khaw hnothen a cung sak.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Hlangvang tah khohmuep neh dueknah hlipkhup kah thirhui neh phacipphabaem la aka ngol thongtla la coenguh.
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
Pathen kah olka te a koek uh tih Khohni kah oluen khaw a tlaitlaek uh.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
Te dongah thakthaenah dongla a kunyun sak tih a lungbuei a toh uh vaengah bom pawh.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
Tedae kho a bing uh vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah koep a khang.
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
Amih te khohmuep neh dueknah hlipkhup lamkah a poh tih a kuelrhui khaw a bawt pah.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
Rhohum thohkhaih te a phil tih thicung thohkalh khaw a tloek.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
Amih tah boekoek longpuei kah hlang ang neh amamih kathaesainah dongah phaep uh.
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
A hinglu loh caak boeih a tuei pah uh tih dueknah vongka te a paan uh.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Kho a bing vaengah BOEIPA taengah pang uh tih amih te khobing khui lamkah a khang.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
A ol a hlah phoeiah amih a hoeih sak tih amih rhomhmop te a poeng a hal sak.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
Te dongah uemonah hmueih te nawn uh saeh lamtah tamlung neh a bibi te doek uh saeh.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
Sangpho neh tuitunli ah suntla uh tih tui puei ah bitat aka saii rhoek loh,
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
BOEIPA kah bibi neh a laedil kah khobaerhambae te a hmuh uh.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
A voek vaengah hlipuei khohli thoo tih tuilae khaw samboek.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
Vaan la luei uh tih tuidung la a suntlak uh vaengah a hinglu tah yoethaenah neh paci uh.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
Yurhui bangla lam uh tih a yoka dongah a cueihnah boeih hma uh.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
Kho a bing vaengah BOEIPA taengla pang uh tih amih te khobing khui lamkah a poh.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
Hlipuei te bidip la a duem sak tih tuiphu rhoek khaw ngam uh.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Tuiphu a sap vaengah a kohoe uh tih amamih kah a naepnah langdai la a mawt.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
Hlang koca rhoek ham a sitlohnah neh khobaerhambae aka sai BOEIPA te uem uh pai saeh.
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
Te dongah pilnam hlangping lakliah amah te pomsang uh saeh lamtah patong rhoek kah tolrhum ah thangthen uh saeh.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
Tuiva te khosoek la, tuiphuet tui khaw tuihang la a khueh.
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
Cangthen kho khaw boethae loh kho a sak thil dongah lungkaehlai la,
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
khosoek te tuibap tui la, rhamrhae lai khaw tuiphuet tui la a khueh.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
Teah te bungpong rhoek kho a sak sak tih tolrhum khopuei a thong uh.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
Te vaengah khohmuen a tawn uh tih misur a tue dongah a vuei a thaih cuen.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
Amih te yoethen a paek tih muep a ping uh vaengah a rhamsa khaw polpai sak pawh.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
Tedae a polpai uh vaengah caya yoethae neh kothae dongah ngam uh sut.
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
Hlangcong rhoek te nueihbu a hawk thil tih long mueng hinghong la kho a hmang sak.
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
Tedae khodaeng te phacipphabaem lamkah a hoeptlang tih a hui a ko te boiva bangla a khueh.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Aka thuem rhoek loh a hmuh uh vaengah a kohoe uh dae dumlai boeih long tah a ka khoep a buem.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
U khaw aka cueih long tah hekah he kuem saeh lamtah BOEIPA kah sitlohnah te yakming uh saeh.
