< Psaltaren 106 >

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Monkamfo Awurade! Monna Awurade ase na ɔyɛ; na nʼadɔeɛ wɔ hɔ daa.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Hwan na ɔbɛtumi aka nneɛma akɛseɛ a Awurade ayɛ? Anaasɛ ɔbɛtumi aka ne nkamfo awie?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Nhyira nka wɔn a wɔkɔ so bu atɛntenenee, na daa wɔyɛ deɛ ɛyɛ.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Ao Awurade, sɛ wohunu wo nkurɔfoɔ mmɔbɔ a kae me. Sɛ wogye wɔn nkwa a, boa me,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
na manya wɔn a wapa wɔn no yiedie mu kyɛfa, na manya wo manfoɔ anigyeɛ no mu kyɛfa na me ne wʼagyapadeɛ no abɔ mu de nkamfo ama wo.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Yɛayɛ bɔne sɛdeɛ yɛn nananom yɛeɛ no; yɛayɛ mfomsoɔ na yɛadi atirimuɔdensɛm.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Ɛberɛ a yɛn nananom wɔ Misraim no, wɔannwene wo nsɛnkyerɛnneɛ ho; wɔankae wʼadɔeɛ bebrebe no, na wɔtee atua wɔ Ɛpo Kɔkɔɔ no ho.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Nanso, ne din enti ɔgyee wɔn nkwa, sɛdeɛ ɔbɛda ne tumi kɛseɛ no adi.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Ɔteaa Ɛpo Kɔkɔɔ no ma ɛwee; ɔde wɔn faa abunu mu te sɛ ɛserɛ so.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Ɔgyee wɔn firii ɔtamfoɔ no nsam; deɛ ɔtane wɔn nsam na ɔyii wɔn firiiɛ.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Nsuo kataa wɔn atamfoɔ so; na ɔbaako mpo annya nkwa.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Afei wɔgyee ne bɔhyɛ no diiɛ na wɔtoo nʼayɛyie dwom.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Nanso, ntɛm so, wɔn werɛ firii deɛ wayɛ na wɔantwɛn nʼagyinatuo.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Akɔnnɔ bɛhyɛɛ wɔn mu wɔ ɛserɛ so hɔ, na wɔ asase paradada no so, wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛeɛ,
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
enti ɔmaa wɔn deɛ wɔbisaeɛ, nanso, ɔde ɔfɔn yadeɛ baa wɔn so.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Na nsraban mu hɔ wɔn ani beree Mose ne Aaron a Awurade ate ne ho no.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Asase mu buee na ɛmenee Datan na ɛsiee Abiram asafo no.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Egya tɔɔ wɔn akyidifoɔ no mu; ogyaframa hyee amumuyɛfoɔ no.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Wɔyɛɛ nantwie ba wɔ Horeb na wɔkotoo ohoni a wɔde fagudeɛ ayɛ.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Wɔsesaa wɔn Animuonyam. Wɔde nantwinini, a ɔwe ɛserɛ nsɛsodeɛ.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Wɔn werɛ firii Onyankopɔn a ɔgyee wɔn nkwa, deɛ ɔyɛɛ nneɛma akɛseɛ wɔ Misraim no,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
nsɛnkyerɛnneɛ a ɔyɛɛ wɔ Ham asase so ne nneɛma a ɛyɛ hu wɔ Ɛpo Kɔkɔɔ ho no.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Enti ɔkaa sɛ ɔbɛsɛe wɔn, nanso Mose a ɔyɛ deɛ wapa noɔ no sɔre gyinaa Onyankopɔn ne nnipa no ntam; ɔsrɛɛ no, dwodwoo nʼabufuo no ano sɛdeɛ ɔrensɛe wɔn.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Afei, wɔn ani ansɔ asase fɛfɛ no; na wɔannye ne bɔhyɛ anni.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Wɔnwiinwii wɔ wɔn ntomadan mu na wɔannyɛ ɔsetie amma Awurade.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Enti ɔmaa ne nsa so kaa ntam kyerɛɛ wɔn sɛ ɔbɛma wɔn atotɔ wɔ ɛserɛ no so,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
ɔbɛma wɔn asefoɔ atotɔ wɔ amanaman mu na wabɔ wɔn ahwete nsase nyinaa so.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Wɔde wɔn ho bɔɔ Baal-peor ho na wɔdii afɔrebɔdeɛ a wɔde ama anyame a wɔnni nkwa;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
wɔde wɔn atirimuɔdensɛm hyɛɛ Awurade abufuo na ɔyaredɔm sii wɔn mu.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Na Pinehas sɔre dii agyinamu, na Awurade sii ɔyaredɔm no ano.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Wɔde yei yɛɛ tenenee maa Pinehas wɔ awoɔ ntoatoasoɔ a ɛnni awieeɛ a ɛbɛba no mu.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Meriba nsuo ho nso, wɔhyɛɛ Awurade abufuo, na wɔn enti, ɔhaw baa Mose so,
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
ɛfiri sɛ wɔtee Onyankopɔn Honhom anim atua, na asɛm a wannwene ho firii Mose anomu.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Wɔansɛe nnipa no sɛdeɛ Awurade hyɛɛ wɔn no,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
nanso wɔde wɔn ho frafraa amanaman no yɛɛ nneɛma a wɔyɛ no bi.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Wɔsomm wɔn ahoni na ɛbɛyɛɛ afidie maa wɔn.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Wɔde wɔn mmammarima ne wɔn mmammaa bɔɔ afɔdeɛ maa abosom.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Wɔkaa mogya a ɛdi bem guiɛ; wɔn mmammarima ne wɔn mmammaa mogya a wɔde bɔɔ afɔdeɛ maa Kanaan ahoni no maa asase no ho guu fi.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Wɔde deɛ wɔyɛeɛ no guu wɔn ankasa ho fi; wɔnam deɛ wɔyɛeɛ no so bɔɔ adwaman.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Enti, Awurade bo fuu ne nkurɔfoɔ; na ɔkyirii nʼagyapadeɛ.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Ɔdanee wɔn maa amanaman no, na wɔn atamfoɔ dii wɔn so.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Wɔn atamfoɔ hyɛɛ wɔn so na wɔkaa wɔn hyɛɛ wɔn tumi ase.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Mpɛn bebree, Awurade gyee wɔn, nanso wɔkɔɔ so tee atua na wɔsɛe wɔ wɔn bɔne mu.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nanso ɔhunuu wɔn ahohiahia ɛberɛ a wɔsu frɛɛ noɔ no;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Wɔn enti, ɔkaee nʼapam no na ɔfirii nʼadɔeɛ kɛseɛ no mu hunuu wɔn mmɔbɔ.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Ɔmaa sodifoɔ a wɔafa wɔn nnommum no nyaa ahummɔborɔ maa wɔn.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Gye yɛn, Ao Awurade yɛn nkwagyeɛ Onyankopɔn, na boaboa yɛn ano firi amanaman so, na yɛada wo din kronkron no ase, na yɛde nkamfo ahyɛ wo animuonyam.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Ayɛyie nka Awurade, Israel Onyankopɔn, ɛmfiri mmerɛsanten nkɔsi nnasanten. Momma nnipa no nyinaa nka sɛ, “Amen!” Monkamfo Awurade.

< Psaltaren 106 >