Psaltaren 106

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Monkamfo Awurade! Monna Awurade ase na oye; na nʼadɔe wɔ hɔ daa.

2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

Hena na obetumi aka nneɛma akɛse a Awurade ayɛ? Anaasɛ obetumi aka ne nkamfo awie?

3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

Nhyira nka wɔn a wɔkɔ so bu atɛntrenee, na daa wɔyɛ nea eye.

4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

Awurade, sɛ wuhu wo nkurɔfo mmɔbɔ a kae me, sɛ wugye wɔn nkwa a, boa me,

5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

na manya wɔn a wapaw wɔn no yiyedi mu kyɛfa, na manya wo manfo anigye no mu kyɛfa, na me ne wʼagyapade no abɔ mu de nkamfo ama wo.

6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

Yɛayɛ bɔne sɛnea yɛn nenanom yɛe no; yɛayɛ mfomso na yɛadi atirimɔdensɛm.

7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

Bere a yɛn nenanom wɔ Misraim no, wɔannwene wo nsɛnkyerɛnne ho; wɔankae wʼadɔe bebrebe no, na wɔtew atua wɔ Po Kɔkɔɔ no ho.

8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

Nanso ne din nti ogyee wɔn nkwa, sɛnea ɔbɛda ne tumi kɛse no adi.

9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

Ɔteɛɛ Po Kɔkɔɔ no ma ɛyowee; ɔde wɔn faa bun mu te sɛ sare so.

10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

Ogyee wɔn fii ɔtamfo no nsam; nea ɔtan wɔn no nsam na oyii wɔn fii.

11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

Nsu kataa wɔn atamfo so; na ɔbaako mpo annya nkwa.

12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

Afei wogyee ne bɔhyɛ no dii na wɔtoo nʼayeyi nnwom.

13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

Nanso ntɛm so, wɔn werɛ fii nea wayɛ na wɔantwɛn nʼagyinatu.

14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

Akɔnnɔ bɛhyɛɛ wɔn mu wɔ sare so hɔ, asase paradada no so na wɔsɔɔ Onyankopɔn hwɛe,

15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

enti ɔmaa wɔn nea wobisae, nanso ɔde ɔfɔn yare baa wɔn so.

16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

Na nsraban mu hɔ wɔn ani beree Mose ne Aaron a Awurade atew ne ho no.

17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

Asase mu bue ma ɛmenee Datan na esiee Abiram asafo no.

18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

Ogya tɔɔ wɔn akyidifo no mu; ogyatannaa hyew amumɔyɛfo no.

19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

Wɔyɛɛ nantwi ba wɔ Horeb na wɔkotow ohoni a wɔde fagude ayɛ.

20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

Wɔsesaa wɔn Anuonyam wɔde nantwinini, a ɔwe sare nsɛsode.

21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

Wɔn werɛ fii Onyankopɔn a ogyee wɔn nkwa, nea ɔyɛɛ nneɛma akɛse wɔ Misraim no,

22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

nsɛnkyerɛnne a ɔyɛɛ wɔ Ham asase so ne nneɛma a ɛyɛ hu wɔ Po Kɔkɔɔ ho no.

23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

Enti ɔkae se ɔbɛsɛe wɔn, nanso Mose a ɔyɛ nea wapaw no no, sɔre gyinaa Onyankopɔn ne nnipa no ntam; ɔsrɛ de dwudwoo nʼabufuwhyew no ano sɛnea ɔrensɛe wɔn.

24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

Afei wɔn ani ansɔ asase fɛfɛ no; na wɔannye ne bɔhyɛ no anni.

25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

Wonwiinwii wɔ wɔn ntamadan mu na wɔanyɛ osetie amma Awurade.

26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

Enti ɔmaa ne nsa so kaa ntam kyerɛɛ wɔn se ɔbɛma wɔatotɔ wɔ sare no so,

27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

ɔbɛma wɔn asefo atotɔ wɔ amanaman mu na wabɔ wɔn ahwete nsase nyinaa so.

28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

Wɔde wɔn ho bɔɔ Baal-Peor ho na wodii afɔrebɔde a wɔde ama anyame a wonni nkwa;

29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

wɔde wɔn atirimɔdensɛm hyɛɛ Awurade abufuw na ɔyaredɔm sii wɔn mu.

30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

Na Pinehas sɔre dii akagyinamu, na wosiw ɔyaredɔm no ano.

31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

Wɔde eyi yɛɛ trenee maa no wɔ awo ntoatoaso a enni awiei a ɛbɛba no mu.

32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

Meriba nsu ho nso, wɔhyɛɛ Awurade abufuw, na wɔn nti, ɔhaw baa Mose so,

33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

efisɛ wɔtew Onyankopɔn Honhom anim atua, na asɛm a wannwene ho fii Mose anom.

34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

Wɔansɛe nnipa no sɛnea Awurade hyɛɛ wɔn no,

35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

nanso wɔde wɔn ho frafraa amanaman no yɛɛ nneɛma a wɔyɛ no bi.

36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

Wɔsom wɔn ahoni, na ɛbɛyɛɛ afide maa wɔn.

37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

Wɔde wɔn mmabarima ne wɔn mmabea bɔɔ afɔre maa abosom.

38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

Wɔkaa mogya a edi bem gui, wɔn mmabarima ne wɔn mmabea mogya a wɔde bɔɔ afɔre maa Kanaan ahoni no maa asase no ho guu fi.

39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

Wɔde nea wɔyɛɛ no guu wɔn ankasa ho fi; wɔnam nea wɔyɛɛ no so bɔɔ aguaman.

40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

Enti Awurade bo fuw ne nkurɔfo; na okyii nʼagyapade.

41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

Ɔdan wɔn maa amanaman no, na wɔn atamfo dii wɔn so.

42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

Wɔn atamfo hyɛɛ wɔn so na wɔkaa wɔn hyɛɛ wɔn tumi ase.

43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

Mpɛn bebree, Awurade gyee wɔn, nanso wɔkɔɔ so tew atua na wɔsɛe wɔ wɔn bɔne mu.

44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

Nanso ohuu wɔn ahohiahia bere a wosu frɛɛ no no.

45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

Wɔn nti ɔkaee nʼapam no, na ofii nʼadɔe kɛse no mu huu wɔn mmɔbɔ.

46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

Ɔmaa asodifo a wɔafa wɔn nnommum no nyaa ahummɔbɔ maa wɔn.

47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

Gye yɛn, Awurade yɛn nkwagye Nyankopɔn, na boaboa yɛn ano fi amanaman so, na yɛada wo din kronkron no ase, na yɛde nkamfo ahyɛ wo anuonyam.

48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

Ayeyi nka Awurade, Israel Nyankopɔn, emfi mmeresanten nkosi nnasanten. Momma nnipa no nyinaa nka se, “Amen!” Monkamfo Awurade.