Psaltaren 106

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Övgüler sunun, RAB'be! RAB'be şükredin, çünkü O iyidir, Sevgisi sonsuzdur.

2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

RAB'bin büyük işlerini kim anlatabilir, Kim O'na yeterince övgü sunabilir?

3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

Ne mutlu adalete uyanlara, Sürekli doğru olanı yapanlara!

4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

Ya RAB, halkına lütfettiğinde anımsa beni, Onları kurtardığında ilgilen benimle.

5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

Öyle ki, seçtiklerinin gönencini göreyim, Ulusunun sevincini, Kendi halkının kıvancını paylaşayım.

6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

Atalarımız gibi biz de günah işledik, Suç işledik, kötülük ettik.

7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

Atalarımız Mısır'dayken Yaptığın harikaları anlamadı, Çok kez gösterdiğin sevgiyi anımsamadı, Denizde, Kamış Denizi'nde başkaldırdılar.

8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

Buna karşın RAB gücünü göstermek için, Adı uğruna kurtardı onları.

9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

Kamış Denizi'ni azarladı, kurudu deniz, Yürüdüler enginde O'nun öncülüğünde, Çölde yürür gibi.

10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

Kendilerinden nefret edenlerin elinden aldı onları, Düşmanlarının pençesinden kurtardı.

11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

Sular yuttu hasımlarını, Hiçbiri kurtulmadı.

12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

O zaman atalarımız O'nun sözlerine inandılar, Ezgiler söyleyerek O'nu övdüler.

13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

Ne var ki, RAB'bin yaptıklarını çabucak unuttular, Öğüt vermesini beklemediler.

14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

Özlemle kıvrandılar çölde, Tanrı'yı denediler ıssız yerlerde.

15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

Tanrı onlara istediklerini verdi, Ama üzerlerine yıpratıcı bir hastalık gönderdi.

16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

Onlar ordugahlarında Musa'yı, RAB'bin kutsal kulu Harun'u kıskanınca,

17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

Yer yarıldı ve Datan'ı yuttu, Aviram'la yandaşlarının üzerine kapandı.

18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

Ateş kavurdu onları izleyenleri, Alev yaktı kötüleri.

19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

Bir buzağı heykeli yaptılar Horev'de, Dökme bir puta tapındılar.

20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

Tanrı'nın yüceliğini, Ot yiyen öküz putuna değiştirdiler.

21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

Unuttular kendilerini kurtaran Tanrı'yı, Mısır'da yaptığı büyük işleri,

22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

Ham ülkesinde yarattığı harikaları, Kamış Denizi kıyısında yaptığı müthiş işleri.

23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

Bu yüzden onları yok edeceğini söyledi Tanrı, Ama seçkin kulu Musa O'nun önündeki gedikte durarak, Yok edici öfkesinden vazgeçirdi O'nu.

24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

Ardından hor gördüler güzelim ülkeyi, Tanrı'nın verdiği söze inanmadılar.

25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

Çadırlarında söylendiler, Dinlemediler RAB'bin sesini.

26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

Bu yüzden RAB elini kaldırdı Ve çölde onları yere sereceğine, Soylarını ulusların arasına saçacağına, Onları öteki ülkelere dağıtacağına ant içti.

27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

Sonra Baal-Peor'a bel bağladılar, Ölülere sunulan kurbanları yediler.

29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

Öfkelendirdiler RAB'bi yaptıklarıyla, Salgın hastalık çıktı aralarında.

30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

Ama Pinehas kalkıp araya girdi, Felaketi önledi.

31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

Bu doğruluk sayıldı ona, Kuşaklar boyu, sonsuza dek sürecek bu.

32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

Yine RAB'bi öfkelendirdiler Meriva suları yanında, Musa'nın başına dert açıldı onlar yüzünden;

33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

Çünkü onu sinirlendirdiler, O da düşünmeden konuştu.

34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

RAB'bin onlara buyurduğu gibi Yok etmediler halkları,

35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

Tersine öteki uluslara karıştılar, Onların törelerini öğrendiler.

36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

Putlarına taptılar, Bu da onlara tuzak oldu.

37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

Oğullarını, kızlarını Cinlere kurban ettiler.

38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

Kenan putlarına kurban olsun diye Oğullarının, kızlarının kanını, Suçsuzların kanını döktüler; Ülke onların kanıyla kirlendi.

39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

Böylece yaptıklarıyla kirli sayıldılar, Vefasız duruma düştüler töreleriyle.

40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

RAB'bin öfkesi parladı halkına karşı, Tiksindi kendi halkından.

41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

Onları ulusların eline teslim etti. Onlardan nefret edenler onlara egemen oldu.

42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

Düşmanları onları ezdi, Boyun eğdirdi hepsine.

43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

RAB onları birçok kez kurtardı, Ama akılları fikirleri başkaldırmaktaydı Ve alçaltıldılar suçları yüzünden.

44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

RAB yine de ilgilendi sıkıntılarıyla Yakarışlarını duyunca.

45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

Antlaşmasını anımsadı onlar uğruna, Eşsiz sevgisinden ötürü vazgeçti yapacaklarından.

46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

Merhamet koydu onları tutsak alanların yüreğine.

47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

Kurtar bizi, ey Tanrımız RAB, Topla bizi ulusların arasından. Kutsal adına şükredelim, Yüceliğinle övünelim.

48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

Öncesizlikten sonsuza dek, İsrail'in Tanrısı RAB'be övgüler olsun! Bütün halk, “Amin!” desin. RAB'be övgüler olsun!