Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluja! Pateiciet Tam Kungam, jo Viņš ir labs, un Viņa žēlastība paliek mūžīgi.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Kas var izteikt Tā Kunga varenos darbus un izstāstīt visu Viņa teicamo slavu?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Svētīgi tie, kas tiesu tur un dara taisnību vienmēr.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Piemini mani, ak Kungs, pēc Sava labā prāta uz Saviem ļaudīm, piemeklē mani ar Savu pestīšanu;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Ka redzam labumu pie Taviem izredzētiem un priecājamies par Tavu ļaužu prieku un lielāmies ar Tavu īpašumu.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Mēs esam grēkojuši līdz ar saviem tēviem, esam noziegušies un bijuši bezdievīgi.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Mūsu tēvi Ēģiptē nelika vērā Tavus brīnumus, tie nepieminēja Tavu lielo žēlastību, bet bija pārgalvīgi jūrmalā pie niedru jūras.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Viņš tiem palīdzēja Sava vārda dēļ, ka tiem parādītu Savu varu.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Un Viņš rāja niedru jūru, ka tā sasīka, un Viņš vadīja caur dziļumiem kā pa tuksnesi.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Un Viņš tos atpestīja no ienaidnieku rokas un tos atsvabināja no nīdētāju rokas.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Ūdeņi apsedza viņu pretiniekus, ka neviens no tiem neatlika.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Tad tie ticēja Viņa vārdiem, tie dziedāja Viņa slavu.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Bet steigšus tie aizmirsa Viņa darbus, tie nenogaidīja Viņa nodomu;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Bet kārot iekārojās tuksnesī un kārdināja Dievu tai posta vietā.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Tad Viņš tiem deva pēc viņu kārības, bet darīja viņu dvēseles nīkstam.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Un tie apskauda Mozu lēģerī un Āronu, Tā Kunga svēto.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Zeme atvērās un aprija Datanu un apklāja Abirama biedrus.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Un uguns iedegās viņu pulkā, liesma sadedzināja tos bezdievīgos.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Tie taisīja teļu Horebā un klanījās tās bildes priekšā,
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Un pārvērsa savu godu par vērša ģīmi, kas ēd zāli.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Viņi aizmirsa Dievu, savu Pestītāju, kas lielas lietas bija darījis Ēģiptes zemē,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Brīnumus Hama zemē, briesmīgus darbus pie niedru jūras.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Tā ka Viņš nodomāja tos izdeldēt, ja Mozus, Viņa izredzētais, nebūtu stājies tai plaisumā Viņa priekšā, novērst Viņa bardzību, lai nesamaitātu.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Tie necienīja to jauko zemi, tie neticēja Viņa Vārdam,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Bet kurnēja savās teltīs un nepaklausīja Tā Kunga balsij.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Tāpēc Viņš pacēla pret tiem Savu roku, tos nosist tuksnesī
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
Un nogāzt viņu dzimumu starp pagāniem un tos izkaisīt pa tām zemēm.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Tie pieķērās arī BaālPeoram un ēda mirušu upurus,
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Un apkaitināja To Kungu ar saviem darbiem, ka mocība starp viņiem ielauzās.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Tad Pinehas cēlās un sodīja, un tā mocība mitējās.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Un tas viņam tapa pielīdzināts par taisnību uz bērnu bērniem mūžīgi.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Un tie Viņu apkaitināja pie bāršanās ūdens, ka Mozum viņu dēļ ļaunums uzgāja.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Jo tie padarīja viņa sirdi rūgtu, ka viņš neapdomīgi runāja ar savām lūpām.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Tie arī neizdeldēja tās tautas, kā Tas Kungs tiem bija pavēlējis;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Bet tie sajaucās ar pagāniem un mācījās viņu darbus;
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Un kalpoja viņu elkiem, un tie viņiem palika par valgu.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Pat savus dēlus un savas meitas tie upurēja nešķīstiem gariem,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Un izlēja nenoziedzīgas asinis, savu dēlu un savu meitu asinis, ko tie upurēja Kanaāna elkiem, tā ka zeme tapa apgānīta caur asins vainām.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Un tie sagānījās ar saviem darbiem un maukoja ar savām darīšanām.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Par to Tas Kungs ļoti iedusmojās pret Saviem ļaudīm un turēja par negantību Savu īpašumu;
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Un Viņš tos nodeva pagānu rokā, un viņu nīdētāji par tiem valdīja.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Un viņu ienaidnieki tos apbēdināja un tos pazemoja apakš savas rokas.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Viņš tos izglāba daudzkārt, taču tie Viņu apkaitināja ar savu padomu un iznīka savu noziegumu dēļ.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Bet Viņš uzlūkoja viņu bēdas un dzirdēja viņu kliegšanu,
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Un pieminēja viņu labad Savu derību, un Viņam bija žēl pēc Savas lielās žēlastības,
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Un lika tiem atrast sirds žēlastību pie visiem, kas tos turēja cietumā.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Atpestī mūs, Kungs, mūsu Dievs, un sapulcini mūs no tiem pagāniem, ka mēs pateicamies Tavam svētam vārdam un lielāmies ar Tavu slavu.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Slavēts lai ir Tas Kungs, Israēla Dievs, mūžīgi mūžam, un visi ļaudis lai saka: Āmen! Alleluja.
