Psaltaren 106

1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Ra Anumzamofo agi'a ahentesga nehuta susu huntesune. Na'ankure agra knare hu'ne. Agrama avesi nerantea zamo'a vagaore mevava huno nevie.

2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

Ra Anumzamo'ma hankavenentake eri'zama eri'nea zankura, iza hamprino kegara hugahie? Ana hu'neankino mago vahe'mo'a agri agi'a husga huntegahianagi, Agrama antahi'nea avamentera osugahie.

3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

Iza'o maka zupama fatgo avu'ava zama nehuno, fatgo huno refkohu avu'ava zama nehia vahe'mo'a muse hugahie.

4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

Ra Anumzamoka vaheka'ama zamazeri knare'ma nehanunka, kagesa antahi nenaminka, erava'o hunka naza hunka nagu'vazio.

5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

Kagrama huhampri zamante'nana vahe kamo'zama so'e mani'zampima musema hu'za nemanisage'na, zamagrane musema hu'zanku nave'nesige'na kagri vahe'ene musena hanue hu'na nagesa nentahue. Kagrama erisantima hare'nana vaheka'ane natrege'na magoka mani'ne'na, Kagri kagi'a ahentesga ha'neno.

6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

Tagri tagehe'mo'zama hu'nazaza huta tagra kumi hu'none. Ana nehuta kumi hu hakare huta eri hakare hu'none.

7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

Tagehemo'zama Isipima mani'neza kagrama eri fore'ma hu'nana kaguva zankura musena osu'naze. Kagrama kavesi zamantenenkama so'e kavukva'ma huzmante'nana zankura zamaganekani'naze. Ana nehu'za Koranke hagerinte'ma ne-eza ha' regante'naze.

8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

Ana hu'neanagi Anumzamo'a Agri agimofo knare zankure huno zamaguravazi'ne. Ana nehuno Agra tusi hankave'a erinte ama hanige'za kesazegu anara hu'ne.

9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

Anumzamo'a hankave ke Koranke Hagerimofona huntegeno, hageri amu'nompina ka fore huno, hagage kokampima hu'neaza huno mopa fore higeno hagege hu'ne. Ana hutegeno hagege kokampima me'nea mopare'ma viaza huno, hagerimofo amu'nompina Israeli vahera zamavareno kantu kaziga vu'ne.

10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

E'ina huno Anumzamo'a ha'ma rezmante'naza vahe'mofo zamazampintira zamagu'nevazino, ha' vahe'zmimokizmi hankavefintira zamagu'vazino ete zamavare'ne.

11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

Hianagi zamagri ha' vahera, hagerimo ete eme ruhamprino refitege'za fri vagarageno, anampintira magore huno kuzafara omani fri vagare'naze.

12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

Ana'ma hige'za Anumzamofo vahe'mo'za agrama huvempama hu'nea kegura zamentinti nehu'za, zagame hu'za agri agi ahentesga hu'naze.

13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

Hianagi Ra Anumzamo'ma erifore'ma hu'nea zankura, ame hu'za zamagekani'naze. Ana hige'za Anumzamofo antahintahigura avega onte'za nazano hunaku'ma haza zana, amne tro hu'naze.

14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

Hagege kokampima e'nazana ne'zama ne'zankura tusiza huno zamavesi zamavesi hu'ne. Ana nehige'za vahe omani ka'ma kokampina Anumzamofona rehe'za ke'naze.

15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

E'ina hazageno Anumzamofoma antahigaza zana amne zami'ne. Hianagi havizantfa hu'nea kri atregeno eme zamazeri haviza hu'ne.

16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

Seli nonkuma'ma eme ante'za mani'nafintira, mago'a oti'za Ra Anumzamo'ma huhampri zananteno zanazeri ruotagema hu'nea pristi eri'za netre Mosese'ene Aronikema e'neri'a eri'zankura kanive reznante'naze.

17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

Ana'ma hazageno'a mopamo'a ruaka huno Datanina asgahu nenakrino, anampina Abiramune mago'a naga'enena zamazeri nakrifenka atreno refite'ne.

18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

Ana naga'mokizmi kema antahi'za amage'ma nente'za vahe'mo'za havi avu'ava'ma hu'naza vahera, tevemo eramino eme te fanane hu'ne.

19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

Horepi agonafima ete'za golireti kre maramra hu'za, bulimakao anenta'mofo amema'a tro huntete'za, ana zamofo avuga kepri hu'za monora hunte'naze.

20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

Hihamu masa'ane Anumzana amne zama hiaza hu'za, tra'zama nenea zaga ve bulimakaomofo amema'are atre'naze.

21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

Isipi mopafima zamagu vazinaku'ma hankave kaguvazama erifore'ma nehuno, zamavareno etiramino'ma e'nea Anumzana, zamage kaninte'naze.

22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

Anumzamo'ma e'inahu hankave eri'zama Hamu mopafi erifore nehuno, ruzahu kaguvazama koranke hagerinte'ma erifore hige'zama ke'naza zankura zamagesa ontahi'naze.

23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

E'ina'ma hu'nazagu huno Anumzamo'a zamazeri haviza hugahue huno huama hu'ne. Hianagi Agrama huhamprinte'nea ne' Mosese'a Anumzamofone veamokizmi amu'nompi oti'neno antahigeno, krimpa ahe'zana atregeno uramino huno meme higeno, Anumzamo'a zamazeri havizana osu'ne.

24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

Hagi zamagra knare mopafima ufre zankura zamavesra hu'ne. Na'ankure Anumzamofo kegura zamagra zamentintia osu'nazagu anara hu'naze.

25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

Zamagra seli nozamifi mani'neza sumisumi hu'za kehakare nehu'za, Ra Anumzamofo nanekea amage onte'naze.

26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

Ana'ma hazagu huno Anumzamo'a aza erisga nehuno vahe omani ka'ma kokampi zamatre'nuge'za frigahaze huno huvempa kea hu'ne.

27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

Ana nehu'na zamagripinti'ma efore'ma hanaza vahera, zamazeri panani hanuge'za ru vahe moparega umani emani hu'ne'za anantega frigahaze hu'ne.

28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

Hagi henka Israeli vahe'mo'za Peori kumatera Bali havi anumzana mono hunente'za, fri vahete'ma ofama nehaza ne'zanena ne'naze.

29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

E'inahu havi avu'ava zama haza zamo Ra Anumzamofona azeri rimpa hazageno rankri atregeno eno, eme zamazeri haviza hu'ne.

30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

Hianagi Finiasi'a otino kumi'ma hu'naza vahera zamahe hana higeno, ana krimo'a vagare'ne.

31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

Ana hu'neankino ananteti'ma agafa hu'za mani'za vanaza vahe'mo'zane, henkama forehu anante nante'ma hu'za vanaza vahe'mo'za, Finiasi'a fatgo avu'ava'za hu'ne hu'za maka zupa antahimi'za vugahaze.

32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

Israeli vahe'mo'za Meriba mopafima me'nea tintaminte'ma mani'neza Ra Anumzamofona azeri rimpa ahazageno, ana'ma hazazamofo knazana Mosese agofetu erintegeno eri'ne.

33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

E'ina hu'za Mosesena azeri rimpa ahazageno, osuga naneke Mosese'a hu'ne.

34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

Anama emani'naza mopafima mani'naza vahera, Ra Anumzamo'a zamahe hana hiho huno Israeli vahera huzmante'neanagi, ana nanekea amagera ante'za zamahe hanara osu'naze.

35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

Hianagi Israeli vahe'mo'za ana mopafima nemaniza vahe'ene ruhava hu'za nemani'za, ana vahe'mokizmi kefo avu'ava zana amage ante'za hu'naze.

36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

Ana nehu'za havi anumzamofo monora hunte'naze. Ana'ma haza zamo'a krifugna huno zamazeri haviza hu'ne.

37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

Ana nehu'za ne'mofa zamia zamahe'za havi anumzante kresramna vu'naze.

38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

Hazenkezmi omane'nea ne'mofa zamia zamahe'za, korazmia eri neragi'za, Kenani vahe'mokizmi havi anumzantaminte zamahe'za Kresramanama vu'naza korazmimo mopa eri hi'nimna vu'ne.

39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

E'inahu kefo avu'ava'ma hazazamo higeza Anumzamofo avurera agrua nosu'za, havi anumzama avesima antaza zamo'a Ra Anumzamofo avurera, vere a'mo'ma neve'enema mani fatgo osuno, atreno mago venema monko avu'ava zama hiaza hu'naze.

40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

E'ina hu'negu Ra Anumzamo'a vahe'agura tusi arimpa ahenezmanteno, nagri vahere huno'ma erisanti'ma hare'nea vahera agotezmanteno avesra huzmante'ne.

41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

Ana huteno ru mopafi vahe'ma zamavesrama hunezmantaza vahe'mokizmi zamazampi zamavarentege'za, ana vahe'mo'za kegava huzmante'naze.

42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

Ana nehu'za ha' vahe'zamimo'za knazana zamiza zamazeri haviza nehazage'za, zamagri hankavefi mani'naze.

43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

Rama'a zupa Anumzamo'a zamagu vazi'neanagi, kema antahi avu'ava zana zamagripina omane'negu huno, zamagri kumimo zamazeri haviza hu'ne.

44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

Hianagi knafima mani'neza zamazama hanigu Ra Anumzamofontega zavi krafa hu'za nunamuma hazageno'a, nunamuzamia antahino asunku huzmante'ne.

45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

Anumzamo'a zamagrikure huno huvempama huzmante'nea nanekegu agesa antahi'ne. Na'ankure vaga ore mevava avesi zama'agu agesa nentahino, antahintahi'a rukrahe hu'ne.

46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

Israeli vahe'ma zamavare'za ome kina huzmante'naza vahera, Anumzamo'a zamarimpa eri rukrahe hige'za Israeli vahera zamasunku huzmante'naze.

47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

Taguvazio, Ra Anumzana tagri Anumzamoka ru vahe moparegama umani emanima hu'nontegati tavre atru huo. Ana'ma hananketa ruotage'ma hu'nea kagia neheta hu muse huneganteta, musenkase huta kagi'a ahentesga hugahune.

48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

Ra Anumzana Israeli vahe Anumzamofona agi'a ahentesga hanune. Maka zupa knane knanena agra manino nevia Anumza mani'ne. Maka vahe'mota tamage huta nehuta, Ra Anumzamofona agi'a ahentesga hanune.