Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
| הללויה הודו ליהוה כי טוב כי לעולם חסדו׃ |
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
| מי ימלל גבורות יהוה ישמיע כל תהלתו׃ |
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
| אשרי שמרי משפט עשה צדקה בכל עת׃ |
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
| זכרני יהוה ברצון עמך פקדני בישועתך׃ |
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
| לראות בטובת בחיריך לשמח בשמחת גויך להתהלל עם נחלתך׃ |
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
| חטאנו עם אבותינו העוינו הרשענו׃ |
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
| אבותינו במצרים לא השכילו נפלאותיך לא זכרו את רב חסדיך וימרו על ים בים סוף׃ |
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
| ויושיעם למען שמו להודיע את גבורתו׃ |
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
| ויגער בים סוף ויחרב ויוליכם בתהמות כמדבר׃ |
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
| ויושיעם מיד שונא ויגאלם מיד אויב׃ |
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
| ויכסו מים צריהם אחד מהם לא נותר׃ |
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
| ויאמינו בדבריו ישירו תהלתו׃ |
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
| מהרו שכחו מעשיו לא חכו לעצתו׃ |
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
| ויתאוו תאוה במדבר וינסו אל בישימון׃ |
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
| ויתן להם שאלתם וישלח רזון בנפשם׃ |
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
| ויקנאו למשה במחנה לאהרן קדוש יהוה׃ |
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
| תפתח ארץ ותבלע דתן ותכס על עדת אבירם׃ |
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
| ותבער אש בעדתם להבה תלהט רשעים׃ |
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
| יעשו עגל בחרב וישתחוו למסכה׃ |
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
| וימירו את כבודם בתבנית שור אכל עשב׃ |
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
| שכחו אל מושיעם עשה גדלות במצרים׃ |
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
| נפלאות בארץ חם נוראות על ים סוף׃ |
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
| ויאמר להשמידם לולי משה בחירו עמד בפרץ לפניו להשיב חמתו מהשחית׃ |
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
| וימאסו בארץ חמדה לא האמינו לדברו׃ |
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
| וירגנו באהליהם לא שמעו בקול יהוה׃ |
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
| וישא ידו להם להפיל אותם במדבר׃ |
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
| ולהפיל זרעם בגוים ולזרותם בארצות׃ |
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
| ויצמדו לבעל פעור ויאכלו זבחי מתים׃ |
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
| ויכעיסו במעלליהם ותפרץ בם מגפה׃ |
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
| ויעמד פינחס ויפלל ותעצר המגפה׃ |
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
| ותחשב לו לצדקה לדר ודר עד עולם׃ |
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
| ויקציפו על מי מריבה וירע למשה בעבורם׃ |
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
| כי המרו את רוחו ויבטא בשפתיו׃ |
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
| לא השמידו את העמים אשר אמר יהוה להם׃ |
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
| ויתערבו בגוים וילמדו מעשיהם׃ |
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
| ויעבדו את עצביהם ויהיו להם למוקש׃ |
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
| ויזבחו את בניהם ואת בנותיהם לשדים׃ |
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
| וישפכו דם נקי דם בניהם ובנותיהם אשר זבחו לעצבי כנען ותחנף הארץ בדמים׃ |
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
| ויטמאו במעשיהם ויזנו במעלליהם׃ |
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
| ויחר אף יהוה בעמו ויתעב את נחלתו׃ |
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
| ויתנם ביד גוים וימשלו בהם שנאיהם׃ |
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
| וילחצום אויביהם ויכנעו תחת ידם׃ |
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
| פעמים רבות יצילם והמה ימרו בעצתם וימכו בעונם׃ |
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
| וירא בצר להם בשמעו את רנתם׃ |
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
| ויזכר להם בריתו וינחם כרב חסדו׃ |
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
| ויתן אותם לרחמים לפני כל שוביהם׃ |
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
| הושיענו יהוה אלהינו וקבצנו מן הגוים להדות לשם קדשך להשתבח בתהלתך׃ |
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
| ברוך יהוה אלהי ישראל מן העולם ועד העולם ואמר כל העם אמן הללו יה׃ |
