Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Goocai Jehova. Cookeriai Jehova ngaatho, nĩgũkorwo nĩ mwega; wendo wake ũtũũraga nginya tene.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Nũũ ũngiuga ciĩko cia hinya cia Jehova, kana aanĩrĩre kũna ũgooci wake wothe?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Kũrathimwo-rĩ, nĩ arĩa marũmagia kĩhooto, arĩa meekaga ũrĩa kwagĩrĩire hĩndĩ ciothe.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Ndirikanaga, Wee Jehova, hĩndĩ ĩrĩa ũgwĩka andũ aku wega, ũndeithagie rĩrĩa ũkũmahonokia,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
nĩguo ngenagĩre ũgaacĩru wa andũ aku athuure, nĩguo ngwatanagĩre gĩkeno-inĩ kĩa rũrĩrĩ rwaku, na nyiitanagĩre na igai rĩaku tũgĩkũgooca.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Ithuĩ nĩtwĩhĩtie, o ta ũrĩa maithe maitũ meehirie; nĩtwĩkĩte ũũru na tũkaagana.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Rĩrĩa maithe maitũ maarĩ Misiri, matiarũmbũirie ciama ciaku; matiigana kũririkana ũtugi waku mũingĩ, na makĩrema marĩ hũgũrũrũ-inĩ cia iria, o Iria rĩu Itune.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
No nĩamahonokirie nĩ ũndũ wa rĩĩtwa rĩake, nĩguo atũme hinya wake mũnene ũmenyeke.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Nĩakũũmire Iria Itune, narĩo rĩkĩhũa; akĩmagereria kũu kũriku taarĩ werũ-inĩ.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Nĩamahonokirie guoko-inĩ kwa andũ arĩa maamathũire; akĩmakũũra kuuma guoko-inĩ gwa thũ.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Maaĩ macio nĩmahubanĩirie amuku ao; gũtirĩ o na ũmwe wao watigarire.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Hĩndĩ ĩyo magĩĩtĩkia ciĩranĩro ciake, na makĩmũinĩra, makĩmũgooca.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
No makĩriganĩrwo o narua nĩ ũrĩa ekĩte, na matiigana gweterera ũtaaro wake.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Marĩ kũu werũ-inĩ makĩnyiitwo nĩ thuti; makĩgeria Mũrungu marĩ kũu gũtagĩĩaga kĩndũ.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Nĩ ũndũ ũcio akĩmahe kĩrĩa maamwĩtirie, no akĩmatũmĩra mũrimũ wa kũmanyariira.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Ningĩ nĩmaiguĩrĩire Musa ũiru marĩ kũu kambĩ-inĩ, o na makĩiguĩra Harũni ũiru, o ũcio wamũrĩirwo Jehova.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Thĩ ĩgĩatũka na ĩkĩmeria Dathani; ningĩ ĩgĩthika thiritũ ya Abiramu.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Mwaki ũgĩakana gatagatĩ-inĩ ka arũmĩrĩri ao; rũrĩrĩmbĩ rũgĩcina andũ acio aaganu.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Nĩmathondekire gacaũ marĩ kũu Horebu, makĩhooya mũhianano ũtweketio kuuma kũrĩ kĩgera.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Maakũũranirie Riiri wa Ngai na mũhianano wa ndegwa ĩrĩa ĩrĩĩaga nyeki.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Makĩriganĩrwo nĩ Mũrungu ũrĩa wamahonokirie, ũrĩa wekĩte maũndũ manene kũu bũrũri wa Misiri,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
akĩringa ciama bũrũri wa Hamu, na agĩĩka mawĩko ma gwĩtigĩrwo Iria-inĩ Itune.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Nĩ ũndũ ũcio akiuga nĩekũmaniina, tiga nĩ Musa, ũrĩa we aathurĩte, warũgamire mbere yake, akĩmũthaitha ndakamaniine na mangʼũrĩ make.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Ningĩ makĩnyarara bũrũri ũcio mwega, makĩaga gwĩtĩkia kĩĩranĩro gĩake.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Makĩnuguna marĩ hema-inĩ ciao, na makĩaga gwathĩkĩra Jehova.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Nĩ ũndũ ũcio akĩoya guoko na igũrũ, akĩĩhĩta atĩ nĩakamangʼaũranĩria kũu werũ-inĩ,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
angʼaũranĩrie njiaro ciao kũu gatagatĩ-inĩ ka ndũrĩrĩ, aciharaganĩrie kũu mabũrũri-inĩ guothe.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Nĩmeyohanirie na Baali ya Peoru, na makĩrĩa magongona maarutĩirwo ngai itarĩ muoyo;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
magĩtũma Jehova arakare nĩ ũndũ wa ciĩko ciao cia waganu, naguo mũthiro ũgĩtuthũka gatagatĩ-inĩ kao.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
No Finehasi akĩrũgama na igũrũ, akĩherithia arĩa maarĩ na mahĩtia, naguo mũthiro ũgĩthira.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Ũhoro ũcio ũgĩtũma atuuo nĩ mũthingu kũrĩ njiarwa na njiarwa nginya tene.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Nao makĩrakaria Jehova hau maaĩ-inĩ ma Meriba, nake Musa agĩkinyĩrĩrwo nĩ thĩĩna nĩ ũndũ wao;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
nĩgũkorwo nĩmaremeire Roho wa Ngai, nake Musa akĩaria ciugo itaagĩrĩire.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Matiigana kũniina ndũrĩrĩ icio ta ũrĩa Jehova aamaathĩte,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
no nĩgũtukana maatukanire na ndũrĩrĩ, na makĩrũmĩrĩra mĩtugo yao.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Makĩhooya mĩhianano yao, ĩrĩa yatuĩkire mũtego kũrĩ o.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Makĩrutĩra ndaimono aanake na airĩtu ao marĩ magongona.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Magĩita thakame ĩteehĩtie, thakame ya aanake na airĩtu ao, arĩa maarutire marĩ magongona kũrĩ mĩhianano ya Kaanani, naguo bũrũri ũgĩthaahio nĩ thakame yao.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Nĩmethaahirie o ene nĩ gwĩka ũguo meekire; na ũndũ wa ciĩko ciao makĩhũũra ũmaraya.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Nĩ ũndũ ũcio Jehova akĩrakarĩra andũ ake, na agĩthũũra igai rĩake mũno.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Akĩmaneana kũrĩ ndũrĩrĩ, nĩguo maathagwo nĩ thũ ciao.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Thũ ciao ikĩmahinyĩrĩria, na ikĩmaiga rungu rwa wathani wao.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Nake akĩmateithũra mahinda maingĩ, no-o makĩrema, makĩrikĩra mehia-inĩ mao.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nowe akĩona mĩnyamaro yao rĩrĩa aaiguire magĩkaya;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
nĩ ũndũ wao akĩririkana kĩrĩkanĩro gĩake, na nĩ ũndũ wa wendo wake mũnene akĩringwo nĩ tha.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Agĩtũma maiguĩrwo tha nĩ arĩa othe maamatahĩte.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Tũhonokie, Wee Jehova Ngai witũ, na ũtũcookanĩrĩrie ũtũrute kũrĩ ndũrĩrĩ, nĩguo tũcookagĩrie rĩĩtwa rĩaku itheru ngaatho, na twĩrahagĩre ũgooci waku.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Jehova arogoocwo, o we Ngai wa Isiraeli, kuuma tene wa tene, nginya o tene na tene. Nao andũ othe nĩmakiuge, “Ameni!” Goocai Jehova.
