Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluja! Dem Herrn sagt Dank! Denn er ist gut! Auf ewig währet seine Huld.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Wer redet würdig von des Herren großen Taten, verkündet all sein Lob?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Heil denen, die das Richtige befolgen und es zu jeder Zeit recht machen! -
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Gedenke meiner, Herr, begnadigst Du Dein Volk und kommt Dein Heil, so denk auch meiner,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
daß Deiner Auserwählten Glück ich noch erlebe und mich der Freude Deines Volkes freue und mit den ewig Deinen jubiliere!
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Gesündigt haben wir mit unsren Vätern, unrecht und frevelhaft gehandelt.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Schon unsere Väter merkten nicht auf Deine Wunder in Ägypten und dachten nicht an Deine Gnadenfülle. - Sie haderten am Meer, des Schilfmeers wegen.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Um seines Namens willen half er ihnen, um seine Stärke kundzutun.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Er schalt das Schilfmeer; es versiegte. Er führte sie durch Fluten wie durch eine Trift,
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
entriß sie aus der Hasser Hand, befreite sie aus Feindes Macht.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Das Wasser deckte ihre Dränger; nicht einer blieb von ihnen übrig.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Da glaubten sie an seine Worte und stimmten einen Lobgesang ihm an.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Doch schnell vergaßen sie dann seine Taten und harrten seines Rates nicht.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Sie wurden in der Wüste lüstern, versuchten Gott im wasserlosen Land.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Da gab er ihnen ihr Begehr: Erbrechen sandte er in ihren Hals.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Im Lager aber wurden sie auf Moses eifersüchtig und auf den Heiligen des Herrn, auf Aaron.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Die Erde tat sich auf, verschlang den Dathan, begrub die Rotte Abirams.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
In ihrer Rotte flammte Feuer auf, und eine Flamme fraß die Frevler. -
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Am Horeb machten sie ein Kalb und beteten ein Gußbild an,
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
vertauschten ihres Gottes Herrlichkeit mit der Gestalt des Stiers, der Gras verzehrt,
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
vergaßen Gott, der sie gerettet, der Großes in Ägypten hat getan,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Erstaunliches im Lande Chams, Erschreckliches am Roten Meer.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Er dachte dran, sie zu vertilgen; da trat vor ihm sein Auserwählter, Moses, in die Bresche, um seinen Grimm vom Unheil abzuwenden. -
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Doch sie verschmähten das ersehnte Land und glaubten seinem Worte nicht.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
In ihren Zelten murrten sie, gehorchten nicht des Herren Stimme.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Da schwur er ihnen hoch und teuer, sie in der Wüste zu vertilgen,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
den Heiden preiszugeben ihren Stamm und diesen in die Länder zu versprengen. -
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Sie paarten sich zu Ehren Baal Peors und aßen Totenopfer.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Sie reizten ihn durch ihre Taten; da brach die Pest bei ihnen aus.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Und Pinechas stand auf und schlichtete; da ward die Pest gehemmt.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Ihm ward es zum Verdienst gerechnet und seinen Enkeln immerfort.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Und sie erzürnten ihn am Haderwasser, und ihretwegen mußte Moses leiden.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Denn sie verbitterten ihm das Gemüt so daß er unbedacht mit seinen Worten war.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Sie tilgten auch die Völker nicht, wie's ihnen doch der Herr gebot.
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Sie mischten sich mit Heiden und lernten ihre Sitten.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Sie dienten ihren Götzen, und diese brachten sie zu Fall.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
So opferten sie ihre Söhne und ihre Töchter den Dämonen.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Unschuldig Blut vergossen sie, das Blut der eigenen Söhne und der Töchter, die sie den Götzen Kanaans zum Opfer brachten. So ward das Land durch Mord entweiht.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Sie selbst bedeckten sich durch ihre Taten; durch ihre Werke wurden sie so untreu.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Da zürnte seinem Volk der Herr aufs heftigste, zum Abscheu wurde ihm sein Erbe.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Er gab sie in der Heiden Hand, und ihre Hasser herrschten über sie.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Und ihre Feinde drückten sie; sie mußten ihrer Macht sich beugen. -
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Zu vielen Malen hat er sie befreit; sie aber blieben voller Trotz bei ihrem Plan, verkamen so durch ihre Sünde.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Er sah auf ihre Not, sooft er ihre Klage hörte, dachte er
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
an seinen Bund mit ihnen, ward andern Sinns in seiner großen Huld
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
und ließ sie Mitleid finden bei allen ihren Siegern. -
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Zu Hilfe uns, Herr, unser Gott! - Bring uns zusammen aus den Heidenvölkern, auf daß wir Deinem heiligen Namen danken, uns rühmen Deines Ruhmes! -
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Gepriesen sei der Herr, Gott Israels, von Ewigkeit zu Ewigkeit, und alles Volk soll sprechen: "Amen! Alleluja!"
