Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Mikafu Yehowa. Mida akpe na Yehowa, elabena eƒe dɔ me nyo, eye eƒe lɔlɔ̃ li ɖaa.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Ame kae ate ŋu aɖe gbeƒã Yehowa ƒe nu dzɔatsu siwo wòwɔ alo akafui wòade go?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Woayra ame siwo léa dzɔdzɔenyenye me ɖe asi, ame siwo wɔa nu si nyo la ɣe sia ɣi.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
O! Yehowa, ɖo ŋku dzinye ne èle wò dukɔ la nu vem, va kpe ɖe ŋunye ne èle wo ɖem,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
be nye hã makpɔ gome le wò ame tiatiawo ƒe dzidzedzekpɔkpɔ me, be makpɔ dzidzɔ kple wò dukɔ la, eye mawɔ ɖeka kple wò domenyinu la, akafu wò.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Míewɔ nu vɔ̃ abe mía fofowo ke ene; míewɔ nu tovo, eye míewɔ nu vɔ̃ɖi.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Esi mía fofowo nɔ Egipte la, womebu wò nukunuwo ŋu o; womeɖo ŋku wò dɔmenyo gbogboawo dzi o, ke boŋ wodze aglã le ƒu la to, le Ƒu Dzĩ la to,
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
gake eɖe wo le eƒe ŋkɔ la ta, be wòana woanya eƒe ŋusẽ triakɔ la.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Eblu ɖe Ƒu Dzĩ la ta, eye wòmie; ale wòkplɔ wo to ƒugɔme abe tagba ƒuƒui ene.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
Eɖe wo tso futɔ la ƒe asi me, eye ketɔ la ƒe asimee wòxɔ wo le.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
Tsi la ŋe tsyɔ wo yometilawo dzi, eye ɖeka pɛ gɔ̃ hã metsi agbe o.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Tete woxɔ eƒe ŋugbedodowo dzi se, eye wodzi ha kafui.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Kasia woŋlɔ nu si wòwɔ la be xoxo, eye womelala xɔ aɖaŋu tso egbɔ o.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Le gbea dzi la, wodzro nu vevie, eye le gbegbe la, wote Mawu kpɔ.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
Ale wòtsɔ nu si biam wole la na wo, gake eɖo dɔvɔ̃ ɖe wo dome.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Woʋã ŋu Mose kple Aron le asaɖa la me, ame si ŋuti wokɔ na Yehowa.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Anyigba ke nu mi Datan, eye wòɖi Abiram kple eyomedzelawo agbagbe.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Dzo va fia wo yomedzelawo, eye dzo ƒe aɖewo fia ame vɔ̃ɖiawo.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Wowɔ nyivi le Horeb to la gbɔ, eye wosubɔ legba si wowɔ kple ga.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Wotsɔ woƒe Ŋutikɔkɔe ɖɔli nyitsu si ɖua gbe.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Woŋlɔ Mawu si ɖe wo la be, Mawu si wɔ nu gãwo na wo le Egipte
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
kple dzesiwo le Hamnyigba dzi kple ŋɔdzinuwo le Ƒu Dzĩ la to.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Eya ta wògblɔ be, yele wo tsrɔ̃ ge. Ɖe Mose, eƒe ame tiatia la metsi tsitre ɖe gbagbãƒe la hexe mɔ na eƒe dziku helĩhelĩ la o la, anye ne etsrɔ̃ wo.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Wodo vlo anyigba dzeani la, eye womexɔ eƒe ŋugbedodo dzi se o.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Wolĩ liʋĩliʋĩ le woƒe agbadɔwo me, eye womeɖo to Yehowa o.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Eya ta wòdo eƒe asiwo ɖe dzi ka atam na wo be yele nana ge wo katã natsrɔ̃ ɖe gbea dzi,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
woƒe dzidzimeviwo atsi dukɔwo dome, eye yeakaka wo ɖe anyigbawo dzi.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Wotsɔ Baal Peor ƒe kɔkuti ku kɔ na wo ɖokuiwo, eye woɖu nu siwo wotsɔ sa vɔ̃e na mawu siwo me agbe mele o.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Wotsɔ woƒe nu vɔ̃ɖiawo do dɔmedzoe na Yehowa, eye dɔvɔ̃ gbã gboo ɖe wo dome.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Gake Finehas tsi tsitre hetso nya me, tete dɔvɔ̃ la nu tso.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Wobu esia dzɔdzɔenyenye nɛ hena dzidzime mavɔ siwo ava dzɔ.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Le Meriba tsiawo gbɔ, wodo dɔmedzoe na Yehowa, eye Mose kpɔ nya le woawo ta.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Elabena wodze aglã ɖe Mawu ƒe Gbɔgbɔ ŋuti, eye nya vlowo ge le Mose nu.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
Wometsrɔ̃ ameawo abe ale si Yehowa de se na wo ene o,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
ke boŋ wotsaka kple dukɔwo, eye wosrɔ̃ woƒe kɔnyinyiwo.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
Wosubɔ woƒe legbawo, esi zu mɔ me woge ɖo.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Wotsɔ woƒe ŋutsuviwo kple woƒe nyɔnuviwo sa vɔe na gbɔgbɔ vɔ̃wo.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
Wokɔ ʋu maɖifɔ ɖi, wo viŋutsuwo kple wo vinyɔnuwo ƒe ʋu, ame siwo wotsɔ sa vɔe na Kanaan legbawo, eye wotsɔ woƒe ʋu gblẽ kɔ ɖo na anyigba la.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Woƒo ɖi wo ɖokuiwo to nu si wowɔ la me, eye to woƒe nuwɔnawo me, wotsɔ wo ɖokuiwo wɔ gbolowoe,
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
eya ta Yehowa do dɔmedzoe ɖe eƒe dukɔ ŋuti, eye wònyɔ ŋu eƒe domenyinu.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
Etsɔ wo de asi na dukɔwo, eye woƒe futɔwo ɖu fia ɖe wo dzi.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Woƒe futɔwo te wo ɖe to, eye wotsɔ wo de woƒe ŋusẽ te.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Eɖe wo zi geɖe, gake woɖoe kplikpaa be yewoadze aglã, eye wovɔ le eme keŋkeŋ le woƒe nu vɔ̃ me.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Ke ekpɔ woƒe hiã la ɖa, esi wòse woƒe ɣlidodo;
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
le wo ta, eɖo ŋku eƒe nubabla la dzi, eye wòɖe asi le eƒe tameɖoɖo ŋu le eƒe lɔlɔ̃ gã la ta.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Ena ame siwo katã ɖe aboyo wo la kpɔ nublanui na wo.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
O! Yehowa, míaƒe Mawu, ɖe mí, eye nàƒo mía nu ƒu tso dukɔwo dome, be míada akpe na wò ŋkɔ kɔkɔe la, eye míaƒo adegbe le wò kafukafu ŋu.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Woakafu Yehowa, Israel ƒe Mawu la, tso mavɔ me yi mavɔ me. Dukɔ blibo la nàgblɔ be, “Amen!” Mikafu Yehowa.
