Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise Yahweh. Give thanks to Yahweh, for he is good, for his covenant faithfulness endures forever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can recount the mighty acts of Yahweh or proclaim in full all his praiseworthy deeds?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are those who do what is right, and whose deeds are always just.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Call me to mind, Yahweh, when you show favor to your people; help me when you save them.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Then I will see the prosperity of your chosen, rejoice in the gladness of your nation, and glory with your inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned like our ancestors; we have done wrong, and we have done evil.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers did not appreciate your marvelous deeds in Egypt; they ignored your many acts of covenant faithfulness; they were rebellious at the sea, the Sea of Reeds.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Nevertheless, he saved them for his name's sake so that he might reveal his power.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Sea of Reeds, and it dried up. Then he led them through the depths, as through a wilderness.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
He saved them from the hand of those who hated them, and he rescued them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
But the waters covered their adversaries; not one of them survived.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then they believed his words, and they sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
But they quickly forgot what he had done; they did not wait for his instructions.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
They had insatiable cravings in the wilderness, and they challenged God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
So he gave them what they requested, but he sent a horrible disease upon them.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
In the camp they became jealous of Moses and Aaron, the holy priest of Yahweh.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan and covered the followers of Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Fire broke out among them; the fire consumed the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf at Horeb and worshiped a cast metal figure.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
They traded the glory of God for the image of a bull that eats grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God their Savior, who had done great deeds in Egypt.
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
He had done wonderful things in the land of Ham and mighty acts at the Sea of Reeds.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
So he said he would destroy them— had not Moses, his chosen one, stood in the breach before him, to turn away his anger from destroying them.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Then they despised the fruitful land; they did not believe his promise,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
but grumbled in their tents, and did not obey Yahweh.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Therefore he raised his hand and swore to them that he would let them die in the desert,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
scatter their descendants among the nations, and scatter them in foreign lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They worshiped the Baal of Peor and ate the sacrifices offered to the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
They provoked him to anger with their actions, and a plague broke out among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then Phinehas rose to intervene, and the plague subsided.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
It was counted to him as a righteous deed to all generations forever.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They also angered Yahweh at the waters of Meribah, and Moses suffered because of them.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
They made Moses bitter, and he spoke rashly.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the nations as Yahweh had commanded them,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but they mingled with the nations and learned their ways
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
and worshiped their idols, which became a snare to them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
They sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
They shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, desecrating the land with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
They were defiled by their deeds; in their actions they were like prostitutes.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
So Yahweh was angry with his people, and he despised his own people.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
He gave them into the hand of the nations, and those who hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies oppressed them, and they were brought into subjection to their authority.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times he came to help them, but they kept rebelling and were brought low by their own sin.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nevertheless, he paid attention to their distress when he heard their cry for help.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
He called to mind his covenant with them and relented because of his steadfast love.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He caused all their conquerers to have pity on them.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, Yahweh, our God. Gather us from among the nations so that we may give thanks to your holy name and glory in your praises.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
May Yahweh, the God of Israel, be praised from everlasting to everlasting. All the people said, “Amen.” Praise Yahweh.
