Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise ye the LORD. O give thanks unto the LORD; for he is good: for his mercy [endureth] for ever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can utter the mighty acts of the LORD, or shew forth all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are they that keep judgment, and he that doeth righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O LORD, with the favour that thou bearest unto thy people; O visit me with thy salvation:
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
That I may see the prosperity of thy chosen, that I may rejoice in the gladness of thy nation, that I may glory with thine inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers understood not thy wonders in Egypt; they remembered not the multitude of thy mercies; but were rebellious at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power to be known.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Red Sea also, and it was dried up: so he led them through the depths, as through a wilderness.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And he saved them from the hand of him that hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
And the waters covered their adversaries: there was not one of them left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then believed they his words; they sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
They soon forgat his works; they waited not for his counsel:
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
But lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
And he gave them their request; but sent leanness into their soul.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
They envied Moses also in the camp, [and] Aaron the saint of the LORD.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company; the flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, and worshipped a molten image.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Thus they changed their glory for the likeness of an ox that eateth grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgat God their saviour, which had done great things in Egypt;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wondrous works in the land of Ham, [and] terrible things by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Therefore he said that he would destroy them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn away his wrath, lest he should destroy [them].
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Yea, they despised the pleasant land, they believed not his word;
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
But murmured in their tents, and hearkened not unto the voice of the LORD.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Therefore he lifted up his hand unto them, that he would overthrow them in the wilderness:
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
And that he would overthrow their seed among the nations, and scatter them in the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They joined themselves also unto Baal-peor, and ate the sacrifices of the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Thus they provoked him to anger with their doings; and the plague brake in upon them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then stood up Phinehas, and executed judgment: and so the plague was stayed.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And that was counted unto him for righteousness, unto all generations for evermore.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They angered him also at the waters of Meribah, so that it went ill with Moses for their sakes:
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Because they were rebellious against his spirit, and he spake unadvisedly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the peoples, as the LORD commanded them;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
But mingled themselves with the nations, and learned their works:
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
And they served their idols; which became a snare unto them:
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto demons,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan; and the land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Thus were they defiled with their works, and went a whoring in their doings.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Therefore was the wrath of the LORD kindled against his people, and he abhorred his inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he gave them into the hand of the nations; and they that hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies also oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times did he deliver them; but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry:
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his mercies.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He made them also to be pitied of all those that carried them captives.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, O LORD our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, and to triumph in thy praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Blessed be the LORD, the God or Israel, from everlasting even to everlasting. And let all the people say, Amen. Praise ye the LORD.
