Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise Adonai! Yadah ·Extend hands in thankful praise· to Adonai, for he is good, for his chesed ·loving-kindness· endures forever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can utter the mighty acts of Adonai, or sh'ma ·hear obey, fully declare· all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are those who keep mishpat ·justice·. Blessed is one who does what is right at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, Adonai, with the favor that you show to your people. Visit me with your yishu'ah ·salvation·,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned ·deviated (from the standard goal)· with our fathers. We have committed iniquity. We have been condemned as guilty.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers didn’t understand your wonders in Egypt [Abode of slavery]. They didn’t remember the multitude of your chesed ·loving-kindnesses·, but were rebellious at the sea, even at the Sea of Suf [Reed Sea].
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power known.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Sea of Suf [Reed Sea] also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The waters covered their adversaries. There was not one of them left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then they trusted his words. They sang his tehilah ·praise song·.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
They soon forgot his works. They didn’t wait for his counsel,
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
He gave them their request, but sent leanness into their soul.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
They envied Moses [Drawn out] also in the camp, and Aaron [Light-bringer], Adonai’s saint.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
A fire was kindled in their company. The flame burned up the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb [Desert], and hawa ·bowed low, prostrated· worshiped a molten image.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
Thus they exchanged their kavod ·weighty glory· for an image of a bull that eats grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God, their source of salvation, who had done great things in Egypt [Abode of slavery],
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wondrous works in the land of Ham [Hot, Intensity, Passion], and awesome things by the Sea of Suf [Reed Sea].
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Therefore he said that he would destroy them, had Moses [Drawn out], his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he would not destroy them.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Yes, they despised the pleasant land. They didn’t trust his word,
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
but murmured in their tents, and didn’t sh'ma ·hear obey· Adonai’s voice.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
that he would overthrow their offspring among the nations, and scatter them in the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then Pinchas [Bronze skin] stood up, and executed judgment, so the plague was stopped.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
That was credited to him for righteousness, for all generations to come.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They angered him also at the waters of Meribah [Quarreling], so that Moses [Drawn out] was troubled for their sakes;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They didn’t destroy the peoples, as Adonai ordered them to do,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but mixed themselves with the nations, and learned their works.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
They abad ·served· their idols, which became a snare to them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan [Humbled]. The land was polluted with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Thus were they defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Therefore Adonai burned with anger against his people. He abhorred his inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times he delivered them, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their depravity (moral evil).
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nevertheless he regarded their distress, when he sh'ma ·heard obeyed· their cry.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
He remembered for them his covenant, and relented according to the multitude of his chesed ·loving-kindnesses·.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He made them also to be shown rachamim ·compassionate loves· by all those who carried them captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, Adonai, our God, gather us from among the nations, yadah ·extend hands in thankful praise· to your holy name, to triumph in your tehilah ·praise song·!
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Blessed be Adonai, the God of Israel [God prevails], from everlasting even to everlasting! Let all the people say, “Amen ·So be it·.” Halleluyah ·praise Yah·!
