Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Hallelujah. Oh give thanks unto the Lord; for he is good: for to eternity endureth his kindness.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can utter the mighty acts of the Lord? who can publish all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Happy are those that observe justice, that execute righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember me, O Lord, when thou favorest thy people: oh visit me with thy salvation;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
That I may look on the happiness of thy elect, that I may rejoice in the joy of thy nation, that I may glorify myself with thy inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned together with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers did not reflect on thy wonders in Egypt: they remembered not the multitude of thy kindnesses; but rebelled at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Nevertheless he saved them for the sake of his name, to make known his might.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He rebuked the Red Sea also, and it was dried up; and he led them through the depths, as through the wilderness.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And he saved them from the hand of him that hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
And the waters covered their adversaries: not one of them was left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then believed they in his words, they sang his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Speedily they forgot his works, they waited not for his counsel;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
And they felt a lustful longing in the wilderness, and tempted God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
And he gave them what they had asked; but sent dryness into their soul.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Moreover they envied Moses in the camp, and Aaron the holy one of the Lord.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and covered over the company of Abiram.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their company: the flame burnt up the wicked.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a calf in Horeb, and bowed themselves down to a molten image.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
And they exchanged their glory for the similitude of an ox that eateth herbs.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God their saviour, who had done great things in Egypt,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Wonders in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
He therefore spoke of destroying them: had not Moses his elect stood in the breach before him, to turn away his fury, that he might not destroy.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
And they despised the pleasant land, they believed not in his word;
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
But they murmured in their tents, they hearkened not unto the voice of the Lord.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
He therefore lifted up his hand against them, to cause them to fall in the wilderness;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
And to let their seed fall among the nations, and to scatter them in the lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
And they joined themselves unto Ba'al-pe'or, and ate the sacrifices of the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
And they provoked him to anger with their deeds: and there broke in among them the plague.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then stood up Phinehas, and executed judgment: and the plague was stayed.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And it was accounted unto him for righteousness, unto all generations for evermore.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They angered him also at the waters of Meribah, and evil happened to Moses for their sake;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Because they had embittered his spirit, and so he spoke thoughtlessly with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not exterminate the nations, that the Lord had indicated to them;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
But they mingled themselves among the nations, and learned their doings.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
And they served their idols, and these became unto them a snare.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto the evil spirits;
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And they shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan: and the land was polluted with blood-guiltiness.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
Thus were they made unclean through their own doings, and went astray with their own deeds.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
therefore was the wrath of the Lord kindled against his people, and be felt disgust for his own inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he gave them up into the hand of the nations: and there ruled over them those that hated them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
And their enemies also oppressed them: and they were subdued under their hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many times did he deliver them; but they rebelled with their counsel, and they were brought low through their iniquity.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Nevertheless he looked on when they were in distress, when he heard their entreaty.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And he remembered unto them his covenant, and he bethought himself according to the abundance of his kindnesses;
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
And be caused them to find mercy before all those that had carried them away captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, O Lord our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, to triumph in thy praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Blessed be the Lord the God of Israel from everlasting even to everlasting: and let all the people say, Amen, Hallelujah.
