Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Praise the Lord! Thank the Lord, for he is good! His trustworthy love lasts forever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who can give an account of all the wonderful things the Lord has done? Who can give him all the praise he is due?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Happy are those who treat people fairly, who always do what is right.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Please remember me when you are generous to your people; think of me when you come to save.
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Let me see your chosen people prosperous; let me be happy together with your nation; let me share in being proud of you with those who belong to you.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned just like our forefathers. We have done wrong. We are guilty.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
They didn't pay attention to the wonderful things you did. They didn't keep in mind how much you loved them, but chose to rebel at the sea, the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Even so he saved them because of the kind of person he is, and to show his power
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
He gave his order to the Red Sea, and it dried up. He led his people across the seabed as if it were a desert.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
He rescued them from those who hated them; he saved them from their enemies' power.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The water drowned their enemies—none of them survived,
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then his people trusted in what he promised, and sang his praises.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
But they quickly forgot what he had done for them, and they didn't listen to his advice.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
They were filled with desperate cravings in the wilderness; they provoked God in the desert.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
He gave them what they wanted, but sent them a plague as well.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
In the camp the people became jealous of Moses, and of Aaron, the Lord's holy priest.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth split open and swallowed up Dathan; it buried Abiram and his followers.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
Fire broke out among them—a flame that burned them up.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
At Mount Sinai they made a calf, they bowed down before a metal idol.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
They replaced their God of glory with a bull that eats grass!
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God, their Savior, who had done marvelous things in Egypt;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
performing miracles in the land of Ham, doing amazing things at the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
So he said he was going to destroy them But Moses, his chosen leader, placed himself between the Lord and the people to persuade the Lord not to destroy them in his anger.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Later the people refused to enter the Promised Land; they didn't trust him to do as he'd promised.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
They complained in their tents about the Lord, and refused to obey what he told them.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So he raised his hand to give them a serious warning that he would bring them down in the wilderness,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
that he would disperse their descendants among the heathen nations, scattering them among countries far away.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They gave their allegiance to Baal Peor, and ate food sacrificed to the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
They provoked the Lord by what they did, making him angry, so a plague broke out among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
But Phinehas took a stand for the Lord and intervened, and the plague was stopped in its tracks.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
He has been considered as a man who lived right from that time on and for all generations.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They also angered him at the waters of Meribah where things went badly for Moses because of them.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
They upset him so much that he spoke without thinking in the heat of the moment.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not destroy the heathen peoples as the Lord had told them to do,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but instead they joined in with them and adopted their way of life.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
They worshiped their pagan idols which became a trap for them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
The even sacrificed their sons and daughters to these demons.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
They shed the blood of innocent children, their sons and daughters, sacrificing them to the idols of Canaan. By doing so they defiled the land with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
The also defiled themselves by what they did: their actions were spiritual adultery.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
So the Lord was angry with his people—he loathed those who belonged to him.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
He handed them over to the heathen nations. These people who hated them now became their rulers.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Their enemies dominated and subdued them with their power.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
The Lord repeatedly rescued them, but they continued with their rebellious ideas, until they were finally destroyed by their own sins.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Despite all this, the Lord was moved by their suffering; he heard their sad cries.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
He remembered the agreement he had made with them, and he held back because of his great kindness and love.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He made the people who captured them treat them with mercy.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, Lord, our God! Bring us back together from among the nations, so we can thank you and declare how magnificent and holy you are.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
How wonderful is the Lord, the God of Israel, who lives forever and ever! Let all the people say “Amen”! Praise the Lord!
