Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Alleluia. Give thanks to the Lord; for he is good: for his mercy [endures] for ever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who shall tell the mighty acts of the Lord? [who] shall cause all his praises to be heard?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blessed are they that keep judgment, and do righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Remember us, O Lord, with the favour [thou hast] to thy people: visit us with thy salvation;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
that we may behold the good of thine elect, that we may rejoice in the gladness of thy nation, that we may glory with thine inheritance.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We have sinned with our fathers, we have transgressed, we have done unrighteously.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers in Egypt understood not thy wonders, and remembered not the multitude of thy mercy; but provoked [him] as they went up by the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
Yet he saved them for his name's sake, that he might cause his mighty power to be known.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
And he rebuked the Red Sea, and it was dried up: so he led them through the deep as through the wilderness.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And he saved them out of the hand of them that hated [them], and redeemed them out of the hand of the enemy.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
The water covered those that oppressed them: there was not one of them left.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then they believed his words, and celebrated his praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
They made haste, they forgot his works; they waited not for his counsel.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the dry [land].
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
And he gave them their request, and sent fullness into their souls.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
They provoked Moses also in the camp, and Aaron the holy one of the Lord.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opened and swallowed up Dathan, and closed upon the congregation of Abiron.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And a fire was kindled in their congregation, and a flame burnt up the sinners.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
And they made a calf in Choreb, and worshipped the graven image,
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
and they changed their glory into the similitude of a calf that feeds on grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They forgot God that saved them, who had wrought great deeds in Egypt;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
wondrous [works] in the land of Cham, and terrible things at the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
So he said that he would have destroyed them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn [him] away from the fierceness of his anger, so that he should not destroy them.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Moreover they set at nought the desirable land, and believed not his word.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
And they murmured in their tents: they hearkened not to the voice of the Lord.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So he lifted up his hand against them, to cast them down in the wilderness;
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
and to cast down their seed among the nations, and to scatter them in the countries.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
They were joined also to Beelphegor, and ate the sacrifices of the dead. And they provoked him with their devices;
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
and destruction, was multiplied among them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then Phinees stood up, and made atonement: and the plague ceased.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And it was counted to him for righteousness, to all generations for ever.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They provoked him also at the water of Strife, and Moses was hurt for their sakes;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
for they provoked his spirit, and he spoke [unadvisedly] with his lips.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They destroyed not the nations which the Lord told them [to destroy];
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
but were mingled with the heathen, and learned their works.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
And they served their graven images; and it became an offence to them.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
And they sacrificed their sons and their daughters to devils,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
and shed innocent blood, the blood of their sons and daughters, whom they sacrificed to the idols of Chanaan; and the land was defiled with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
and was polluted with their works; and they went a whoring with their own devices.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
So the Lord was very angry with his people, and he abhorred his inheritance.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he delivered them into the hands of [their] enemies; and they that hated them ruled over them.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
Ands their enemies oppressed them, and they were brought down under their hands.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Many a time he delivered them; but they provoked him by their counsel, and they were brought low by their iniquities.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
Ye the Lord looked upon their affliction, when he heard their petition.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And he remembered his covenant, and repented according to the multitude of his mercy.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
And he caused them to be pitied in the sight of all who carried them captive.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Save us, O Lord our God, and gather us from among the heathen, that we may give thanks to thy holy name, that we may glory in thy praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Blessed be the Lord God of Israel from everlasting and to everlasting; and all the people shall say, Amen, Amen.
