Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Halelujah. Oslavujte Hospodina, nebo dobrý jest, nebo na věky milosrdenství jeho.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Kdo může vymluviti nesmírnou moc Hospodinovu, a vypraviti všecku chválu jeho?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Blahoslavení, kteříž ostříhají soudu, a činí spravedlnost každého času.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Pamatuj na mne, Hospodine, pro milost k lidu svému, navštěv mne spasením svým,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
Abych užíval dobrých věcí s vyvolenými tvými, a veselil se veselím národu tvého, a chlubil se spolu s dědictvím tvým.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
Zhřešili jsme i s otci svými, neprávě jsme činili, a bezbožnost páchali.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Otcové naši v Egyptě nerozuměli předivným skutkům tvým, aniž pamatovali na množství milosrdenství tvých, ale odporni byli při moři, při moři Rudém.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
A však vysvobodil je pro jméno své, aby v známost uvedl moc svou.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
Nebo přimluvil moři Rudému, a vyschlo; i provedl je skrze hlubiny, jako po poušti.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
A tak zachoval je od ruky toho, jenž jich nenáviděl, a vyprostil je z ruky nepřítele.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
V tom přikryly vody ty, kteříž je ssužovali, nezůstalo ani jednoho z nich.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
A ačkoli věřili slovům jeho, a zpívali chválu jeho,
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
Však rychle zapomenuli na skutky jeho, a nečekali na radu jeho;
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
Ale jati jsouce žádostí na poušti, pokoušeli Boha silného na pustinách.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
I dal jim, čehož se jim chtělo, a však dopustil hubenost na život jejich.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
Potom, když horlili proti Mojžíšovi v vojště, a Aronovi, svatému Hospodinovu,
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
Otevřevši se země, požřela Dátana, a přikryla zběř Abironovu.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
A roznícen byl oheň na rotu jejich, plamen spálil bezbožníky.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
Udělali i tele na Orébě, a skláněli se slitině.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
A změnivše slávu svou v podobiznu vola, jenž jí trávu,
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
Zapomněli na Boha silného, spasitele svého, kterýž činil veliké věci v Egyptě.
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
A předivné v zemi Chamově, přehrozné při moři Rudém.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
Pročež řekl, že je vypléní, kdyby se byl Mojžíš, vyvolený jeho, nepostavil v té mezeře před ním, a neodvrátil prchlivosti jeho, aby nehubil.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
Za tím zošklivili sobě zemi žádanou, nevěříce slovu jeho.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
A repcíce v staních svých, neposlouchali hlasu Hospodinova.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
A protož pozdvihl ruky své proti nim, aby je rozmetal po poušti,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
A aby rozptýlil símě jejich mezi pohany, a rozehnal je do zemí.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
Spřáhli se také byli s modlou Belfegor, a jedli oběti mrch.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
A tak dráždili Boha skutky svými, až se na ně obořila rána,
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Až se postavil Fínes, a pomstu vykonal, i přetržena jest rána ta.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Což jest mu počteno za spravedlnost od národu do pronárodu, a až na věky.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
Opět ho byli popudili při vodách sváru, až se i Mojžíšovi zle stalo pro ně.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
Nebo k hořkosti přivedli ducha jeho, a pronesl ji rty svými.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
K tomu nevyplénili ani národů těch, o kterýchž jim byl Hospodin poručil,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
Ale směšujíce se s těmi národy, naučili se skutkům jejich,
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
A sloužili modlám jejich, kteréž jim byly osídlem.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
Obětovali zajisté syny své a dcery své ďáblům.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
A vylili krev nevinnou, krev synů svých a dcer svých, kteréž obětovali trapidlům Kananejským, tak že poškvrněna jest země těmi vraždami.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
I zmazali se skutky svými, a smilnili činy svými.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Protož rozpáliv se v prchlivosti Hospodin na lid svůj, v ošklivost vzal dědictví své.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
A vydal je v ruce pohanů. I panovali nad nimi ti, jenž je v nenávisti měli,
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
A utiskali je nepřátelé jejich, tak že sníženi jsou pod ruku jejich.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Mnohokrát je vysvobozoval, oni však popouzeli ho radou svou, pročež potlačeni jsou pro nepravost svou.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
A však patřil na úzkost jejich, a slyšel křik jejich.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
Nebo se rozpomenul na smlouvu svou s nimi, a želel toho podlé množství milosrdenství svých,
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
Tak že naklonil k nim lítostí všecky, kteříž je u vězení drželi.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Zachovej nás, Hospodine Bože náš, a shromažď nás z těch pohanů, abychom slavili jméno tvé svaté, a chlubili se v chvále tvé.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Požehnaný Hospodin Bůh Izraelský od věků až na věky. Na to rciž všecken lid: Amen, Halelujah.
