Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Ɛda Awurade ase na da ne kɛseyɛ adi. Ma ewiase nyinaa nhunu deɛ wayɛ.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Monto dwom mma no, monto ayɛyie dwom mma no; monka nʼanwanwadeɛ no nyinaa.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Monhoahoa mo ho wɔ ne din kronkron mu; momma wɔn a wɔhwehwɛ Awurade no nnya akoma mu anigyeɛ.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Momma mo ani nna Awurade ne nʼahoɔden so; na monhwehwɛ nʼanim ɛberɛ biara.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Monkae anwanwadeɛ a wayɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ, ne atemmuo a ɔbuiɛ,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Ao Abraham mma, Onyankopɔn ɔsomfoɔ, Ao Yakob mma a wapa wɔn.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Ɔyɛ Awurade, yɛn Onyankopɔn. Nʼahennie da adi wɔ asase so nyinaa.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Ɔkae nʼapam daa nyinaa, asɛm a ɔhyɛ maa awoɔ ntoantoasoɔ apem no,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
apam a ɔne Abraham yɛeɛ no ntam a ɔka kyerɛɛ Isak no.
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Ɔhyɛɛ mu den maa Yakob sɛ mmara, de maa Israel sɛ apam a ɛbɛtena hɔ afebɔɔ.
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Ɔkaa sɛ, “Mede Kanaan asase no bɛma wo sɛ kyɛfa a ɛbɛyɛ wʼagyapadeɛ.”
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Ɔkaa yei ɛberɛ a na wɔnnɔɔso, ahɔhokuo ketewa bi a wɔwɔ Kanaan.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Wɔfirii aman so kɔɔ aman so; firii ahemman mu kɔɔ ahemman mu.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Wamma obi anhyɛ wɔn so; wɔn enti, ɔkaa ahene anim sɛ:
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
“Mommfa mo nsa nka wɔn a masra wɔn ngo; na monnyɛ mʼadiyifoɔ bɔne bi.”
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Ɔmaa ɛkɔm baa asase no so na ɔsɛee akwan a wɔfa so nya wɔn aduane nyinaa;
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
na ɔsomaa ɔbarima bi dii wɔn anim, Yosef a wɔtɔn no sɛ akoa no.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Wɔde mpokyerɛ guu ne nan, na wɔde dadeɛ nkɔnsɔnkɔnsɔn hyɛɛ ne kɔn,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
kɔsii sɛ deɛ ɔhyɛɛ ho nkɔm no baa mu, kɔsii sɛ Awurade asɛm no daa no adi sɛ ɔyɛ nokwafoɔ.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Afei, ɔhene no soma ma wɔkɔgyaa no; aman no sodifoɔ gyaa no.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Ɔyɛɛ no ne fiefoɔ so wura, deɛ ɔwɔ nyinaa sodifoɔ,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
sɛ ɔnkyerɛ ne mmapɔmma deɛ ɔpɛ na ɔnkyerɛ ne mpanimfoɔ nyansa.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Afei, Israel kɔɔ Misraim; Yakob kɔtenaa Ham asase so sɛ ɔnanani.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Awurade maa ne nkurɔfoɔ ase dɔreeɛ; ɔyɛɛ wɔn bebree dodo maa wɔn atamfoɔ,
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
wɔn a ɔdanee wɔn akoma sɛ wɔntane ne nkurɔfoɔ na wɔmpam nʼasomfoɔ tiri so.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Ɔsomaa ne ɔsomfoɔ Mose, ne Aaron a na wayi noɔ no.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Wɔyɛɛ ne nsɛnkyerɛnneɛ nwanwasoɔ wɔ wɔn mu, nʼanwanwadeɛ wɔ Ham asase so.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Ɔsomaa esum, na ɔmaa asase duruu sum ɛfiri sɛ na wɔate nʼasɛm no so atua.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Ɔmaa wɔn nsuo nyinaa danee mogya, nam so kumm emu mpataa.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Mpɔtorɔ bɛhyɛɛ asase no so ma, na wɔhyɛnee ɔman no sodifoɔ mpia mu.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Ɔkasaeɛ, na nwansena bebree ne ntontom baa ɔman no mu baabiara.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Ɔmaa wɔn osutɔ danee ampariboɔ a anyinam nenam mu wɔ ɔman no nyinaa mu;
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
Ɔsɛee wɔn bobe ne borɔdɔma nnua na ɔbubuu ɔman no so nnua pasaa.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Ɔkasaeɛ, na ntutummɛ baeɛ mmɛbɛ a wɔntumi nkan wɔn;
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
wɔwee nhahammono biara a ɛwɔ wɔn asase no so, na wɔdii wɔn mfuo so nnuane.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Afei ɔkunkumm wɔn asase so mmakan nyinaa, wɔn mmarimayɛ mu aba a ɛdi ɛkan nyinaa.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Ɔyii Israelfoɔ, a wɔso dwetɛ ne sikakɔkɔɔ, firii wɔn mmusuakuo mu a obiara ho antɔ kyima.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Misraim ani gyeeɛ ɛberɛ a wɔkɔeɛ, ɛfiri sɛ na Israelfoɔ ho hu atɔ wɔn so.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Ɔtrɛɛ omununkum mu kataa wɔn so, na ɔde ogya maa wɔn, sɛ ɛnyɛ hann anadwo.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Wɔbisaeɛ, na ɔbrɛɛ wɔn mmoko. Ɔmaa ɔsoro aduane mee wɔn.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Ɔbuee ɔbotan mu maa nsuo firii mu baeɛ; na ɛtenee wɔ ɛserɛ no so sɛ asubɔnten.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Ɔkaee ne bɔhyɛ kronkron bi a ɔhyɛɛ ne ɔsomfoɔ Abraham no.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Ɔyii ne nkurɔfoɔ maa wɔn ani gyeeɛ. Wɔn a wapa wɔn no dii ahurisie;
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
ɔde amanaman no nsase maa wɔn, na deɛ ebinom abrɛ anya no bɛyɛɛ wɔn agyapadeɛ
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
na wɔahwɛ nʼahyɛdeɛ adi ne mmara so. Monyi Awurade ayɛ.
