Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Slavite Gospoda, razglasujte ime njegovo; med ljudstvi oznanjujte dejanja njegova.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Pojte mu, prepevajte mu, razgovarjajte se o vseh čudovitih delih njegovih.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Hvalite se v svetem imenu njegovem; veseli se naj srce njih, ki iščejo Gospoda.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Iščite Gospoda in moči njegove; iščite vedno njegovega obličja.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Spominjajte se čudovitih del njegovih, katera je storil; čudežev njegovih in sodbâ ust njegovih.
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
O seme Abrahama, njegovega hlapca; o izvoljeni sina njegovega Jakoba!
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Ta je Gospod, Bog naš, po vsej zemlji so sodbe njegove.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Spominja se vekomaj zaveze svoje, besede, katero je zapovedal na tisoč rodov,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Katero je sklenil z Abrahamom, in prisege svoje Izaku,
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Katero je dal Jakobu v postavo; Izraelu v vedno zavezo.
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Govoreč: Tebi hočem dati deželo Kanaansko, vrvco posesti vaše.
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Dasí je bilo ljudî malo, prav malo, in tujci v njej,
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
In so hodili od naroda do naroda, iz kraljestva k drugemu ljudstvu;
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Ni dovolil zatíratí jih nikomur; dà, strahoval je zavolje njih kralje:
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
Ne dotaknite se maziljencev mojih, in ne storite žalega prerokom."
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Ko je bil poklical lakot nad deželo, in kruhu strl vso podporo;
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Poslal je bil moža pred njimi odličnega; kateri je bil v sužnjost prodan, Jožefa.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Noge njegove so vklenili z vezjo, v železo se je on podal.
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Noter do časa, ko je imela priti beseda njegova; govor Gospodov ga je potrdil.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Poslal je kralj in velel ga razvezati; in poglavar ljudstev ga je oprostil.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Postavil ga je za gospoda družini svoji, in za poglavarja vsej svoji posesti,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
Da bi zvezaval kneze po volji svoji, in podučeval njih starejšine.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Nato je prišel Izrael v Egipt, in Jakob je tujčeval po deželi Kamovi.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Ko je bil tam storil Bog, da je bilo ljudstvo njegovo silno rodovitno, in ga je bil močnejšega naredil od sovražnikov njegovih,
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Izpremenil je njih srce, da so sovražili ljudstvo njegovo, da so naklepe delali zoper hlapce njegove.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Poslal je Mojzesa, hlapca svojega, Arona, katerega je bil izvolil.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Razlagala sta pred njimi besede znamenj njegovih, in čudežev v deželi Kamovi.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Poslal je temé, in otemnile so jo, in upirala se niso znamenja zoper besedo njegovo.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Izpremenil je bil v kri njih vodé, in pokončal je bil njih ribe.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Obilo je rodila njih dežela žab, ki so napadle kraljev samih stanice.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Ko je izrekel, prišlo je krdelo živali; uši na vso njih pokrajino.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Dež jim je naredil v točo, ogenj silno plameneč v njih kraji.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
S tem je zadel njih trte in njih smokve, in polomil njih pokrajine drevesa.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Ko je izrekel, prišla je kobilica in hrošč, in ta brez števila.
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
On je požrl vso travo njih kraja, in požrl sad njih dežele.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Slednjič je udaril vse prvorojeno v njih kraji; prvino vse njih moči.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Tedaj jih je izpeljal sè srebrom in zlatom, in ni ga bilo, da bi pešal, med njih rodovi.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Veselili so se Egipčani, ko so izhajali tí; ker njih strah jih je bil obšel.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Razgrnil je oblak za odejo, in ogenj, da je noč razsvetljeval.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Prosili so, in poslal jim je prepelic, in s kruhom nebeškim jih je sitil.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
In odprl je skalo, in pritekle so vode, ter šle so po suhih krajih, kakor reka.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Ker se je spominjal besede svetosti svoje, z Abrahamom, hlapcem svojim.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Zató je izpeljal ljudstvo svoje, z veseljem, s petjem izvoljene svoje.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
In dal jim je kraje narodov, in delo ljudstev so posedli;
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
Da se držé postav njegovih, in hranijo zakone njegove.
