< Psaltaren 105 >
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Alleluia. Confitemini Domino, et invocate nomen eius: annunciate inter gentes opera eius.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Cantate ei, et psallite ei: narrate omnia mirabilia eius.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Laudamini in nomine sancto eius: lætetur cor quærentium Dominum.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Quærite Dominum, et confirmamini: quærite faciem eius semper.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Mementote mirabilium eius, quæ fecit: prodigia eius, et iudicia oris eius.
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Semen Abraham, servi eius: filii Iacob electi eius.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Ipse Dominus Deus noster: in universa terra iudicia eius.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Memor fuit in sæculum testamenti sui: verbi, quod mandavit in mille generationes:
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Quod disposuit ad Abraham: et iuramenti sui ad Isaac:
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Et statuit illud Iacob in præceptum: et Israel in testamentum æternum:
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Dicens: Tibi dabo Terram Chanaan, funiculum hereditatis vestræ.
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Cum essent numero brevi, paucissimi et incolæ eius:
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Et pertransierunt de gente in gentem, et de regno ad populum alterum.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Non reliquit hominem nocere eis: et corripuit pro eis reges.
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
Nolite tangere christos meos: et in prophetis meis nolite malignari.
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Et vocavit famem super terram: et omne firmamentum panis contrivit.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Misit ante eos virum: in servum venundatus est Ioseph.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Humiliaverunt in compedibus pedes eius, ferrum pertransiit animam eius,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
donec veniret verbum eius. Eloquium Domini inflammavit eum:
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
misit rex, et solvit eum; princeps populorum, et dimisit eum.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Constituit eum dominum domus suæ: et principem omnis possessionis suæ:
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
Ut erudiret principes eius sicut semetipsum: et senes eius prudentiam doceret.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Et intravit Israel in Ægyptum: et Iacob accola fuit in Terra Cham.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Et auxit populum suum vehementer: et firmavit eum super inimicos eius.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Convertit cor eorum ut odirent populum eius: et dolum facerent in servos eius.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Misit Moysen servum suum: Aaron, quem elegit ipsum.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Posuit in eis verba signorum suorum, et prodigiorum in Terra Cham.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Misit tenebras, et obscuravit: et non exacerbavit sermones suos.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Convertit aquas eorum in sanguinem: et occidit pisces eorum.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Edidit terra eorum ranas in penetralibus regum ipsorum.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Dixit, et venit cœnomyia: et cinifes in omnibus finibus eorum.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Posuit pluvias eorum grandinem: ignem comburentem in terra ipsorum.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
Et percussit vineas eorum, et ficulneas eorum: et contrivit lignum finium eorum.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Dixit, et venit locusta, et bruchus, cuius non erat numerus:
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Et comedit omne fœnum in terra eorum: et comedit omnem fructum terræ eorum.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Et percussit omne primogenitum in terra eorum: primitias omnis laboris eorum.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Et eduxit eos cum argento et auro: et non erat in tribubus eorum infirmus.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Lætata est Ægyptus in profectione eorum: quia incubuit timor eorum super eos.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Expandit nubem in protectionem eorum, et ignem ut luceret eis per noctem.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Petierunt, et venit coturnix: et pane cæli saturavit eos.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Dirupit petram, et fluxerunt aquæ: abierunt in sicco flumina;
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Quoniam memor fuit verbi sancti sui, quod habuit ad Abraham puerum suum.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Et eduxit populum suum in exultatione, et electos suos in lætitia.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Et dedit illis regiones gentium: et labores populorum possederunt:
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
Ut custodiant iustificationes eius, et legem eius requirant.