Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Danket Jahwe, ruft seinen Namen an! Macht unter den Völkern seine Thaten kund!
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Singet ihm! Lobsingt ihm! Redet von allen seinen Wundern.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Rühmt euch seines heiligen Namens; es freue sich das Herz derer, die Jahwe suchen.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Fragt nach Jahwe und seiner Stärke, sucht beständig sein Angesicht.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Gedenkt seiner Wunder, die er gethan, seiner Zeichen und der Urteilssprüche seines Mundes,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Nachkommen Abrahams, seine Knechte, Söhne Jakobs, seine Auserwählten!
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Er, Jahwe, ist unser Gott; über die ganze Erde ergehen seine Gerichte.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
Er gedenkt ewig seines Bunds, des Wortes, das er verordnet hat, auf tausend Geschlechter,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
des Bundes, den er mit Abraham geschlossen, und seines Schwurs an Isaak.
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Und er stellte ihn für Jakob als eine Satzung hin, als einen ewig giltigen Bund für Israel, -
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
indem er sprach: “Dir will ich das Land Kanaan verleihen als euer erbliches Besitztum!” -
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
als sie noch gering an Zahl waren, gar wenige, und als Fremdlinge darin weilten.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Und sie zogen von Volk zu Volk, von einem Königreiche zu einer anderen Nation.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Er gestattete niemandem, sie zu bedrücken, und strafte um ihretwillen Könige.
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
“Tastet meine Gesalbten nicht an und thut meinen Propheten kein Leid!”
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Als er nun eine Hungersnot ins Land rief, jegliche Stütze an Brot zerbrach,
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
da hatte er ihnen bereits einen vorausgesandt; Joseph war als Sklave verkauft.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
Sie hatten seine Füße in den Block gezwängt, in Eisenfesseln war er gekommen,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
bis zu der Zeit, wo sein Wort eintraf, der Ausspruch Jahwes ihn bewährte.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Da sandte der König hin und machte ihn los, der Völkerbeherrscher, und befreite ihn.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Er machte ihn zum Herrn über sein Haus und zum Herrscher über allen seinen Besitz,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
daß er seine Fürsten nach seinem Belieben feßle und seine Vornehmen klug mache.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Und Israel kam nach Ägypten und Jakob weilte als Fremdling im Lande Hams.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Und er machte sein Volk überaus fruchtbar und machte es zahlreicher als seine Bedränger.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Er wandelte ihren Sinn, sein Volk zu hassen, an seinen Knechten Arglist zu üben.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Er sandte Mose, seinen Knecht, Aaron, den er erwählt hatte.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Er verrichtete an ihnen seine Wunder und seine Zeichen am Lande Hams.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Er sandte Finsternis und machte es finster, aber sie achteten nicht auf sein Wort.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Er verwandelte ihre Gewässer in Blut und ließ ihre Fische sterben.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Ihr Land wimmelte von Fröschen in den Gemächern ihrer Könige.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Er gebot, da kamen Hundsfliegen, Stechmücken in ihr ganzes Gebiet.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Er sandte ihnen Hagel als Regen, flammendes Feuer in ihr Land.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
Er schlug ihren Weinstock und ihren Feigenbaum und zerschmetterte die Bäume ihres Gebiets.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Er gebot, da kamen die Heuschrecken und die Fresser ohne Zahl.
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Die fraßen alle Pflanzen in ihrem Land und fraßen die Frucht des Feldes.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Er schlug alle Erstgeborenen in ihrem Lande, die Erstlinge all' ihrer Manneskraft.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Er ließ sie ausziehen mit Silber und Gold, und es gab keinen Strauchelnden unter seinen Stämmen.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Ägypten freute sich über ihren Auszug, denn es hatte sie Schrecken vor ihnen befallen.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Er breitete Gewölk als Decke aus und Feuer, um die Nacht zu erhellen.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Sie forderten, da ließ er Wachteln kommen und sättigte sie mit Himmelsbrot.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Er öffnete den Felsen, da flossen Wasser, rannen in der Dürre als ein Strom.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Denn er gedachte an sein heiliges Wort, an Abraham, seinen Knecht,
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
und führte sein Volk in Freuden heraus, seine Auserwählten unter Jubel.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Er verlieh ihnen die Länder der Heiden, und was die Völker mit Mühe erworben, das nahmen sie in Besitz,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
damit sie seine Satzungen hielten und seine Weisungen beobachteten. Rühmet Jah!
