Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Dem Herrn sagt Dank! Verherrlicht seinen Namen! Macht seine Taten den Nationen kund!
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Lobsingt von ihm! Lobt ihn! Erzählt von seinen Wundern all!
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
In seinem heiligen Namen rühmet euch! Von Herzen freue sich, wer nach dem Herrn sucht!
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Verlanget nach dem Herrn und seiner Herrlichkeit! Stets sucht sein Angesicht!
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Gedenkt der Wunder, die er tat, der Zeichen, seiner Richtersprüche!
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Geschlecht du, seines Knechtes Abraham, ihr Söhne Jakobs, seines Auserwählten! -
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Der Herr ist unser Gott, und auf der ganzen Erde gelten seine Urteilssprüche.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
In Ewigkeit gedenkt er seines Bundes und seines Wortes, das er sprach, ins tausendste Geschlecht,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
des Bunds, den er mit Abraham geschlossen für Israel als einen ewigen Bund,
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
den er für Jakob als ein Recht bestätigt, und seines Eides, den er Isaak zugeschworen.
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
"Dir", sprach er, "geb' ich Kanaan, als euer zugemessen Erbe." -
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
Noch klein war damals ihre Zahl, noch winzig klein und fremd darin.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Sie wanderten von einem Heidenvolk zum andern, von einem Reich zu einer andern Nation.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Er gab nicht zu, daß jemand sie bedrückte; er warnte ihretwegen Könige:
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
"Vergreift euch nicht an den von mir Gesalbten! Fügt keinen Schaden meinen Sehern zu!" -
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Er rief alsdann ins Land den Hunger, jedwede Brotesstütze brechend.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Er sandte einen Mann vor ihnen her; zum Sklaven ward Joseph verkauft.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
in Fesseln zwang man seine Füße; in Eisen ward sein Hals gelegt,
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
bis in Erfüllung ging, was er verheißen, und ihn der Spruch des Herrn bewährte.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Da ließ der König ihn entfesseln; der Völkerherrscher ließ ihn frei.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Er machte ihn zum Herrn in seinem Hause und zum Verwalter über all sein Gut,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
daß er nach seinem Sinne seine Fürsten lenkte und seine Ältesten belehrte. -
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Alsdann kam nach Ägypten Israel, und Jakob ward ein Gast im Lande Chams.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Er machte fruchtbar dort sein Volk, für seine Feinde allzu zahlreich.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
Nun wandte er ihr Herz zum Hasse wider Gottes Volk, zur Arglist gegen seine Diener.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
Er sandte Moses, seinen Diener, und Aaron, den er sich erkoren.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Sie zeigten ihnen seine Wunder und taten Zeichen in dem Lande Chams.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Er sandte Finsternis, und dunkel ward's; doch achteten sie nicht auf seinen Wink.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
Er wandelte in Blut ihr Wasser, und ihre Fische ließ er sterben.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Er ließ ihr Land von Fröschen wimmeln bis in die Kammern ihrer Könige.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Er sprach; da kam ein Fliegenschwarm und Mücken in ihr ganz Gebiet.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Für Regen gab er ihnen Hagel und Feuerflammen auf ihr Land,
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
schlug ihren Weinstock, ihren Feigenbaum darnieder. zersplitterte die Bäume all in ihren Grenzen.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
Er sprach; da kamen Heuschrecken und Ungeziefer ohne Zahl.
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Sie fraßen alles Gras in ihrem Land und fraßen ihre Feldfrucht ab.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
In ihrem Lande schlug er alle Erstgeburt, die Erstlinge all ihrer Kraft. -
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Er führte sie mit Gold und Silber aus dem Lande, und unter seinen Stämmen war kein Müder.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Ägypten ward ob ihres Wegzugs froh; denn Angst vor ihnen hatte sie befallen.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Er breitete zum Schirme eine Wolke aus und Feuer, um bei Nacht zu leuchten.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
Auf ihre Bitte ließ er Wachteln kommen und schenkte ihnen Himmelsspeise zur Genüge.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Er öffnete den Fels, daß Wasser flossen, in dürrem Lande Ströme rieselten.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
Denn er gedachte seines heiligen Wortes und seines Dieners Abraham.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
So führte er sein Volk mit Jubel fort, mit Jauchzen seine Auserwählten.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Der Heiden Länder gab er ihnen, ließ sie die Frucht des Völkerfleißes erben,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
auf daß sie seine Rechte hielten, und seine Lehren treu bewahrten. Alleluja!
