Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Preiset Jehova, rufet an seinen Namen, machet kund unter den Völkern seine Taten!

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Singet ihm, singet ihm Psalmen; sinnet über alle seine Wunderwerke!

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Rühmet euch seines heiligen Namens! Es freue sich das Herz derer, die Jehova suchen!

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Trachtet nach Jehova und seiner Stärke, suchet sein Angesicht beständig!

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Gedenket seiner Wunderwerke, die er getan hat, seiner Wunderzeichen und der Gerichte seines Mundes!

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Du Same Abrahams, seines Knechtes, ihr Söhne Jakobs, seine Auserwählten!

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Er, Jehova, ist unser Gott; seine Gerichte sind auf der ganzen Erde.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Er gedenkt ewiglich seines Bundes, des Wortes, das er geboten hat auf tausend Geschlechter hin,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

Den er gemacht hat mit Abraham, und seines Eides, den er Isaak geschworen hat.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

Und er stellte ihn Jakob zur Satzung, Israel zum ewigen Bunde,

11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

indem er sprach: Dir will ich das Land Kanaan geben als Schnur eures Erbteils;

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

als sie ein zählbares Häuflein waren, gar wenige und Fremdlinge darin;

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

und als sie wanderten von Nation zu Nation, von einem Reiche zu einem anderen Volke.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Er ließ keinem Menschen zu, sie zu bedrücken, und ihretwegen strafte er Könige:

15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

“Tastet meine Gesalbten nicht an, und meinen Propheten tut nichts Übles!”

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Und er rief eine Hungersnot über das Land herbei; jede Stütze des Brotes zerbrach er.

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Er sandte einen Mann vor ihnen her, Joseph wurde zum Knechte verkauft.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

Man preßte seine Füße in den Stock, er kam in das Eisen.

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

Bis zur Zeit, da sein Wort eintraf; das Wort Jehovas läuterte ihn.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Der König sandte hin und ließ ihn los, der Herrscher über Völker, und befreite ihn;

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

er setzte ihn zum Herrn über sein Haus, und zum Herrscher über all sein Besitztum,

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

um seine Fürsten zu fesseln nach seiner Lust, und daß er seine Ältesten Weisheit lehre.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Und Israel kam nach Ägypten, und Jakob hielt sich auf im Lande Hams.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Und er machte sein Volk sehr fruchtbar, und machte es stärker als seine Bedränger.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Er wandelte ihr Herz, sein Volk zu hassen, Arglist zu üben an seinen Knechten.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Er sandte Mose, seinen Knecht, Aaron, den er auserwählt hatte.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Sie taten unter ihnen seine Zeichen, und Wunder im Lande Hams.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Er sandte Finsternis und machte finster; und sie waren nicht widerspenstig gegen seine Worte.

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Er verwandelte ihre Wasser in Blut, und ließ sterben ihre Fische.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Es wimmelte ihr Land von Fröschen, in den Gemächern ihrer Könige.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Er sprach, und es kamen Hundsfliegen, Stechmücken in alle ihre Grenzen.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Er gab ihnen Hagel als Regen, flammendes Feuer in ihrem Lande;

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

und er schlug ihre Weinstöcke und Feigenbäume, und zerbrach die Bäume ihres Landes.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Er sprach, und es kamen Heuschrecken und Grillen ohne Zahl;

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

und sie fraßen alles Kraut in ihrem Lande und fraßen die Frucht ihres Bodens.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Und er schlug alle Erstgeburt in ihrem Lande, die Erstlinge all ihrer Kraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Und er führte sie heraus mit Silber und Gold, und kein Strauchelnder war in seinen Stämmen.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Froh war Ägypten, daß sie auszogen; denn ihr Schrecken war auf sie gefallen.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Er breitete eine Wolke aus zur Decke, und ein Feuer, die Nacht zu erleuchten.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Sie forderten, und er ließ Wachteln kommen; und mit Himmelsbrot sättigte er sie.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Er öffnete den Felsen, und es flossen Wasser heraus; sie liefen in den dürren Örtern wie ein Strom.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Denn er gedachte seines heiligen Wortes, Abrahams, seines Knechtes;

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

und er führte sein Volk heraus mit Freuden, mit Jubel seine Auserwählten.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

Und er gab ihnen die Länder der Nationen, und das von den Völkerschaften Errungene nahmen sie in Besitz;

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

damit sie seine Satzungen beobachteten und seine Gesetze bewahrten. Lobet Jehova!