Psaltaren 105

1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

Danket Jahwe, ruft seinen Namen an, / Macht seine großen Taten inmitten der Völker kund!

2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

Singt ihm, spielt ihm, / Redet von all seinen Wundern!

3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

Rühmt euch seines heiligen Namens! / Es freue sich deren Herz, die Jahwe suchen.

4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

Fraget nach Jahwe und seiner Macht, / Suchet sein Antlitz beständig!

5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

Gedenkt seiner Wunder, die er getan, / Seiner Zeichen und der Urteile seines Munds,

6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

Ihr Nachkommen Abrahams, seines Knechts, / Ihr Söhne Jakobs, seine Erwählten!

7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

Er, Jahwe, ist unser Gott; / Er waltet gerecht über alle Lande.

8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

Er gedenkt seines Bundes auf ewig, / Des Wortes, das er geboten für tausend Geschlechter,

9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

Des Bundes, den er geschlossen mit Abraham, / Seines Eides an Isaak.

10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

Er hat ihn für Jakob verheißend bestätigt, / Für Israel als ewigen Bund.

11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

Indem er sagte: "Dir will ich geben Kanaans Land / Als euer erblich Besitztum."

12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

Damals waren sie klein an Zahl, / Ein Häuflein nur, und Gäste im Land.

13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

So wanderten sie von Volk zu Volk, / Von einem Reiche zum andern Volk.

14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

Er ließ sie dabei von niemand bedrücken, / Ja, Könige strafte er ihretwegen:

15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

"Tastet meine Gesalbten nicht an, / Und meinen Propheten tut kein Leid!"

16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

Dann rief er Hungersnot gegen das Land, / Nahm jegliche Nahrung hinweg.

17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

Er sandte vor ihnen her einen Mann: / Josef ward als Sklave verkauft.

18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

Seine Füße wurden gefesselt, / In Eisen legte man ihn,

19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

Bis sich sein Wort erfüllte, / Jahwes Spruch ihn geläutert hatte.

20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

Da sandte der König und ließ ihn los, / Der Völkerbeherrscher gab ihn frei.

21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

Er setzte ihn seinem Hause zum Herrn, / Zum Gebieter über all seinen Besitz;

22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

Er sollte seine Fürsten an sich fesseln, / Seine Ältesten sollte er Weisheit lehren.

23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

Dann kam Israel nach Ägypten, / Und Jakob ward Gast im Lande Hams.

24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

Gott ließ sein Volk sehr zahlreich werden / Und machte es stärker als seine Bedränger.

25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

Es wandelte sich nämlich ihr Herz, sein Volk zu hassen, / Arglist zu üben an seinen Knechten.

26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

Da sandte Gott Mose, seinen Knecht, / Und Aaron, den er sich erkoren.

27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Die taten Zeichen bei ihnen durch seine Macht / Und Wunderdinge im Lande Hams.

28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

Er sandte Finsternis — es ward dunkel; / Denn widerstrebten sie nicht seinen Worten?

29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

Er verwandelte ihre Gewässer in Blut / Und ließ dadurch ihre Fische sterben.

30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

Es wimmelte auch ihr Land von Fröschen: / Die drangen sogar in der Könige Kammern.

31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

Er sprach, da kamen Bremsen, / Stechmücken in all ihr Gebiet.

32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

Er gab ihnen Hagel als Regen, / Ließ Feuer lohen in ihrem Land.

33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

Er schlug ihren Weinstock und Feigenbaum, / Zerbrach alle Bäume ihres Gebiets.

34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

Er sprach, da kamen Heuschrecken / Und Hüpfer ohne Zahl.

35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

Die fraßen alles Kraut in ihrem Land, / Sie verzehrten die Frucht ihrer Felder.

36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

Alle Erstgeburt schlug er in ihrem Land, / Die Erstlinge all ihrer Manneskraft.

37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Da ließ er sein Volk mit Silber und Gold ausziehn, / Und es strauchelte keiner in seinen Stämmen.

38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

Die Ägypter freuten sich ihres Auszugs, / Denn Graun vor ihnen war auf sie gefallen.

39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

Er spannte Gewölk als Decke aus, / Und Feuer gab ihnen zur Nachtzeit Licht.

40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

Er bat: da ließ Gott Wachteln kommen / Und sättigte sie mit Himmelsbrot.

41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

Einen Fels tat er auf: da floß Wasser heraus; / Es rann wie ein Strom durch die Steppe.

42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

Denn er dachte seines heiligen Worts / Und Abrahams, seines Knechts.

43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

Drum ließ er sein Volk mit Freuden ausziehn, / Seine Auserwählten mit Jubel.

44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

Er gab ihnen Länder der Heiden; / Was Völker erworben, das erbten sie.

45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

Denn sie sollten seine Gesetze befolgen / Und seinen Lehren gehorsam sein. / Lobt Jah!