Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Give ye thanks to Yahweh, Call upon his Name, Make known, among the peoples, his doings;
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Sing ye to him, Make ye music to him, Speak ye of all his wonders.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Make your boast in his holy Name, Joyful be the heart of them who are seeking Yahweh.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Search out Yahweh and his strength, Seek diligently his face at all times.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Remember his wonders which he hath done, His portents, and the just decisions of his mouth.
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
O ye Seed of Abraham—his servants, Sons of Jacob—his chosen ones:
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
Yahweh himself, is our God, Through all the land, are his just decision.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
He hath remembered, unto times age-abiding, his covenant, The word he commanded, to a thousand generations;
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Which he solemnised with Abraham, and his oath, to Isaac;
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
And confirmed it unto Jacob for a statute, To Israel, as a covenant age-abiding;
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Saying, To thee, will I give the land of Canaan, As your inherited portion;
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
While as yet they were men easily counted, —A very few, and sojourners therein;
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
And they wandered from nation to nation, From a kingdom, to another people.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
He suffered no son of earth to oppress them, And reproved—for their sakes—[even] kings!
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
Ye may not touch mine Anointed ones, And, to my Prophets, may ye do no wrong.
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Then called he a famine over the land, All the staff of bread, he brake;
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
He sent before them a man, For a slave, was he sold—[even] Joseph;
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
They forced, into a fetter, his foot, Into the iron, entered his soul;
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Until the time when his word came to pass, Speech of Yahweh, proved him;
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
The king sent, and set him free, One having dominion over peoples, yet loosed he his bonds;
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
He appointed him lord to his household, And one having dominion over all he possessed;
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
That he might bind his rulers as he pleased, And, his elders, he might embue with wisdom.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
So Israel came into Egypt, And, Jacob, sojourned in the land of Ham;
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
And he made his people exceeding fruitful, —And caused them to become stronger than their adversaries.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
He let them turn their heart—To hate his people, To deal treacherously with his servants;
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
He sent Moses his servant, Aaron, whom he had chosen.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
He set among them his threatening signs, And his wonders, in the land of Ham;
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
He sent darkness, and made it dark, But they rebelled against his words;
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
He turned their waters into blood, And so caused their fish to die;
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Their land swarmed with frogs, In the chambers of their kings!
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
He spake, and there came in the gad-fly, Gnats, in all their bounds;
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
He made their showers—hail, A fire flaming throughout their land;
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
And he smote their vines, and their fig-trees, And brake in pieces the trees of their bounds;
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
He spake—then came the swarming locust, —The devouring locust, and that without number;
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
And devoured all the herbage in their land, And devoured the fruit of their ground.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
Then smote he every firstborn in their land, The beginning of all their strength;
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Thus brought he them forth, with silver and gold, Nor was there, throughout his tribes, one that faltered;
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Egypt rejoiced when they went out, For the dread of them had fallen upon them.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
He spread out a cloud as a covering, And fire, to give light by night,
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
They asked, and he brought in the quail, —And, with the bread of the heavens, he satisfied them;
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
He opened the rock, and there gushed forth waters, They flowed along, through parched places, as a river;
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
For he remembered his holy word, With Abraham his servant.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
Thus brought he forth his people with gladness, —With shouts of triumph, his chosen ones;
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
And gave them, the lands of the nations, And, of the toil of the peoples, took they possession:
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
In order that they might observe his statutes, And, over his laws, might keep watch, Praise ye Yah.
