< Psaltaren 105 >
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
Give ye thanks unto Jehovah, call upon his name; make known his acts among the peoples.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Sing unto him, sing psalms unto him; meditate upon all his wondrous works.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek Jehovah.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
Seek Jehovah and his strength, seek his face continually;
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
Remember his wondrous works which he hath done, his miracles and the judgments of his mouth:
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
Ye seed of Abraham his servant, ye sons of Jacob, his chosen ones.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
He, Jehovah, is our God; his judgments are in all the earth.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
He is ever mindful of his covenant, — the word which he commanded to a thousand generations, —
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Which he made with Abraham, and of his oath unto Isaac;
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
And he confirmed it unto Jacob for a statute, unto Israel for an everlasting covenant,
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Saying, Unto thee will I give the land of Canaan, the lot of your inheritance;
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
When they were a few men in number, of small account, and strangers in it.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
And they went from nation to nation, from one kingdom to another people.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
He suffered no man to oppress them, and reproved kings for their sakes,
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
[Saying, ] Touch not mine anointed ones, and do my prophets no harm.
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
And he called for a famine upon the land; he broke the whole staff of bread.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
He sent a man before them: Joseph was sold for a bondman.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
They afflicted his feet with fetters; his soul came into irons;
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
Until the time when what he said came about: the word of Jehovah tried him.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
The king sent and loosed him — the ruler of peoples — and let him go free.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
He made him lord of his house, and ruler over all his possessions:
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
To bind his princes at his pleasure, and teach his elders wisdom.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
And Israel came into Egypt, and Jacob sojourned in the land of Ham.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
And he made his people exceeding fruitful, and made them mightier than their oppressors.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
He turned their heart to hate his people, to deal subtilly with his servants.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
He sent Moses his servant, [and] Aaron whom he had chosen:
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
They set his signs among them, and miracles in the land of Ham.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
He sent darkness, and made it dark; and they rebelled not against his word.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
He turned their waters into blood, and caused their fish to die.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
Their land swarmed with frogs, — in the chambers of their kings.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
He spoke, and there came dog-flies, [and] gnats in all their borders.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
He gave them hail for rain, [and] flaming fire in their land;
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
And he smote their vines and their fig-trees, and broke the trees of their borders.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
He spoke, and the locust came, and the cankerworm, even without number;
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
And they devoured every herb in their land, and ate up the fruit of their ground.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
And he smote every firstborn in their land, the firstfruits of all their vigour.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
And he brought them forth with silver and gold; and there was not one feeble among their tribes.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Egypt rejoiced at their departure; for the fear of them had fallen upon them.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
He spread a cloud for a covering, and fire to give light in the night.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
They asked, and he brought quails, and satisfied them with the bread of heaven.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
He opened the rock, and waters gushed forth; they ran in the dry places [like] a river.
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
For he remembered his holy word, [and] Abraham his servant;
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
And he brought forth his people with gladness, his chosen with rejoicing;
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
And he gave them the lands of the nations, and they took possession of the labour of the peoples:
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
That they might keep his statutes, and observe his laws. Hallelujah!