Psaltaren 105
1 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
BOEIPA te uem uh lah. A ming te khue uh lah. A khoboe te pilnam rhoek taengah tukkil uh lah.
2 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
Amah te hlai uh lah. Amah te tingtoeng uh lamtah amah kah khobaerhambae boeih te lolmang taeng uh lah.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
A ming cim neh thangthen uh lamtah, BOEIPA aka tlap rhoek kah a lungbuei tah a kohoe saeh.
4 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
BOEIPA neh amah kah a sarhi te tlap lah. A maelhmai khaw tlap taitu lah.
5 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
A kopoekrhainah a saii neh a ka dongkah laitloeknah bangla anih khobaerhambae khaw,
6 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
A sal Abraham tiingan neh a coelh Jakob koca rhoek loh thoelh uh lah.
7 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
BOEIPA amah ni mamih kah Pathen coeng. A laitloeknah khaw diklai pum ah om.
8 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
A paipi tekumhal duela a thoelh dongah cadilcahma thawngkhat ham olka a uen.
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
Abraham neh Isaak taengah a saii a olhlo te,
10 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
Jakob taengah oltlueh la, Israel taengah kumhal paipi la a sut pah.
11 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
Te dongah, “Kanaan kho rhi te na rho la nang taengah kam paek ni,” na ti nah.
12 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
A hlang kah hlangmi te a sii la om pueng tih, a khuiah bakuep uh.
13 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
Te vaengah namtom taeng lamkah namtom taengla, ram pakhat lamkah pilnam pakhat taengla poengdoe uh.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
Amih aka hnaemtaek ham hlang khueh pah pawt tih amih kongah manghai rhoek khaw a tluung pah.
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
Ka koelh soah ben boel lamtah ka tonghma rhoek te thaehuet thil boeh,” a ti nah.
16 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
Khokha a khue vaengah kho khuiah conghol neh caak boeih te a phae pah.
17 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
Amih hmai kah a tueih hlang, Joseph te sal bangla a yoih.
18 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
A kho te hlong neh a phaep pah uh a hinglu ah thicung loh a toeh.
19 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
A olthui a thoeng tue a pha due BOEIPA kah olthui loh ol loh anih te a cil a poe.
20 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
Manghai loh a tah dongah pilnam aka taem loh anih a doek tih a hlah.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
Amah im kah boei neh a hnopai boeih aka taemrhai hamla,
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
A hinglu bangla a mangpa rhoek te khoh tih a hamca rhoek te cueih sak ham te a khueh.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
Te vaengah Israel loh Egypt la kun tih Jakob loh Ham kho ah bakuep.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
Tedae a pilnam te muep a pungtai sak tih a rhal rhoek lakah a yet sak.
25 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
BOEIPA loh a sal rhoek te rhaithi sak tih, a pilnam aka hmuhuet ham Egypt rhoek kah lungbuei te a maelh pah.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
A sal Moses neh anih ham a coelh Aron te a tueih.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
Amih rhoi loh Egypt rhoek taengah Boeipa kah miknoek olka a tueng sak rhoi tih, Ham kho ah khaw kopoekrhai hno te a tueng sak rhoi.
28 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
Khohmuep a tueih tih a hmuep sak dongah Boeipa kah olthui olka te koek uh thai pawh.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
A tui te thii la a poeh sak tih a nga khaw a duek sak.
30 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
A kho kah bukak rhoek te a manghai rhoek kah imkhui la a khae sak.
31 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
Amah loh a uen tih a khorhi tom ah pil neh pilhlip uihli tlung.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
Khonal te rhael la a poeh sak tih a kho ah hmaisai hmai la coeng.
33 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
A misur neh a thaibu te khaw a haih pah tih a khorhi kah thing te a khaem pah.
34 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
A uen bal tih kaisih neh lungang te tae na pawt la halo.
35 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
Te vaengah a kho kah baelhing boeih a caak tih a khohmuen kah a thaihtae khaw a caak pah.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
A kho khuikah caming boeih neh a thahuem boeih khuikah a thaihcuek te a ngawn pah.
37 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
Te vaengah amih te cak neh, sui neh ham pawk puei dongah amah koca rhoek khuikah tah paloe pawh.
38 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
Amih Egypt rhoek te birhihnah loh a vuei tih amih rhoek a nong vaengah a kohoe uh.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
Himbaiyan bangla cingmai a yaal pah tih khoyin ah hmai a vang pah.
40 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
A bih vaengah tanghuem a khuen pah tih vaan kah buh te amih a kum sak.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
Lungpang a ong vaengah tui ha phuet tih rhamrhae ah tuiva la a long sak te,
42 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
a sal Abraham taengkah a olkhueh cim te a poek dongah ni.
43 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
A pilnam khaw omngaihnah tamlung a coelh neh a khuen.
44 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
Te vaengah namtu rhoek kah a thakthaenah namtom khohmuen te a paek tih a pang uh te,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!
a oltlueh ngaithuen sak ham neh a olkhueng te kueinah sak ham ni. BOEIPA te thangthen lah.
