Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Bendice, alma mía, a Yavé. ¡Oh Yavé, ʼElohim mío, cuánto te has engrandecido! Estás cubierto de esplendor y majestad.

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Te cubres como con un manto de luz. Extiendes el cielo como una cortina.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Él coloca sobre las aguas las vigas de sus altas moradas. Él convierte las nubes en su carroza. Él anda sobre las alas del viento.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Él designa los vientos como sus mensajeros, Y las llamas de fuego, como sus ministros.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Él estableció la tierra sobre sus cimientos Para que no sea sacudida.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Le colocaste como una ropa el abismo. Las aguas estaban sobre las montañas.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

A tu reprensión huyeron, Se precipitaron al estruendo de tu trueno.

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Subieron las montañas, Bajaron los valles al lugar que estableciste para ellos.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Les fijaste un límite que no traspasarán, De manera que no volverán a cubrir la tierra.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Él envía manantiales por los valles. Ellos fluyen entre las montañas.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Dan de beber a todas las bestias del campo. Mitigan su sed los asnos monteses.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Junto a ellos habitan las aves del cielo. Elevan voces entre las ramas.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Él riega las montañas desde sus altas cámaras. Con el fruto de las obras de Él está saciada la tierra.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Él desarrolla el pasto para el ganado, Y la vegetación para el servicio del hombre De tal modo que saque alimento de la tierra,

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

Y vino que alegra el corazón del hombre, El aceite para que brille su semblante Y el pan que sustenta la vida del hombre.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Los árboles de Yavé beben su savia, Los cedros del Líbano que Él plantó,

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Donde las aves construyen sus nidos, La cigüeña, cuya casa está en los cipreses,

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Las altas montañas para las cabras monteses, Las peñas, madrigueras de los conejos.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Él hizo la luna para las estaciones. El sol conoce el punto de su ocaso.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Pones la oscuridad y es de noche. En ella corretean todos los animales del bosque.

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Los leoncillos rugen tras la presa Y buscan de ʼEL su comida.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Al salir el sol se retiran Y se echan en sus guaridas.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Sale el hombre a su trabajo, A su labor hasta el anochecer.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

¡Cuán innumerables son tus obras, oh Yavé! Hiciste todas ellas con sabiduría. La tierra está llena de tus posesiones.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Ahí está el grande y ancho mar, Donde hay enjambre de incontables animales, Tanto pequeños como grandes.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Allí navegan los barcos, [Y el ]cocodrilo que formaste para que juguetee en él.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Todos ellos esperan en Ti Para que les des su comida en su tiempo.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Les das, ellos recogen. Abres tu mano, Y se sacian con lo bueno.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Ocultas tu rostro Y ellos se desmayan. Les retiras su aliento, Y ellos expiran y vuelven a su polvo.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Envías tu aliento, Son creados, Y renuevas la superficie de la tierra.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

¡Sea la gloria de Yavé para siempre! ¡Que se alegre Yavé en sus obras!

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Él mira a la tierra, Y ella tiembla, Él toca las montañas, Y ellas humean.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

A Yavé cantaré en mi vida, Mientras tenga vida cantaré salmos a mi ʼElohim.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Sea agradable a Él mi meditación. Yo me regocijaré en Yavé.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Sean exterminados de la tierra los pecadores Y los perversos dejen de ser. ¡Bendice, alma mía, a Yavé! ¡Alaben a YA!