Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Blagoslavljaj Gospoda, oh moja duša. Oh Gospod, moj Bog, ti si tako velik, oblečen si s častjo in veličanstvom.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Ki se pokrivaš s svetlobo kakor z obleko, ki razteguješ nebo kakor zaveso.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Ki polagaš bruna svojih sob v vodah, ki delaš oblake [za] svoj bojni voz, ki hodiš na perutih vetra.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Ki svoje angele delaš za duhove, svoje služabnike za goreč ogenj.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Ki polagaš temelje zemlji, da na veke ne bo odstranjena.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Pokrivaš jo z globinami kakor z obleko; vode stojijo nad gorami.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Ob tvojem oštevanju so zbežale, ob glasu tvojega groma so odhitele.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Gredo gor po gorah, gredo dol po dolinah, na kraj, ki si ga ti osnoval zanje.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Postavil si mejo, da je ne morejo prečkati, da se ponovno ne obrnejo in ne pokrijejo zemlje.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
On izvire pošilja v doline, ki tečejo med hribi.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Dajejo piti vsaki poljski živali, divji osli si gasijo žejo.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Poleg njih bo perjad neba, ki žvrgoli med mladikami, imela svoje prebivališče.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Iz svojih sob namaka hribe; zemlja je nasičena s sadom tvojih del.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Travi povzroča, da raste za živino in zelišče za služenje človeku, da lahko obrodi hrano iz zemlje
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
in vino, da razveseljuje človekovo srce in olje, da njegovemu obrazu stori, da zasveti in kruh, ki utrjuje človekovo srce.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Gospodova drevesa so polna soka, libanonske cedre, ki jih je posadil,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
kjer si ptice pletejo svoja gnezda; glede štorklje, so ciprese njena hiša.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Visoki hribi so zatočišče za divje koze in skale za kunce.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Luno je določil za obdobja, sonce pozna svoje zahajanje.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Delaš temo in je noč, ko vse gozdne živali lazijo naprej.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Mladi levi rjovejo za svojim plenom in iščejo svojo hrano od Boga.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Sonce vzhaja, zberejo se skupaj in se zleknejo v svoje brloge.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Človek hodi naprej k svojemu delu in k svojemu trudu do večera.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Oh Gospod, kako mnogotera so tvoja dela! V modrosti si jih vsa naredil; zemlja je polna tvojih bogastev.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Tako je to veliko in široko morje, v katerem so brezštevilne plazeče stvari, tako majhne kakor velike živali.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Tam se vozijo ladje, tam je ta leviatán, ki si ga naredil, da se igra v njem.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Vsi ti čakajo nate, da jim lahko daš njihovo hrano v pravšnjem obdobju.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
To jim daješ, pobirajo; odpiraš svojo roko, nasičujejo se z dobrim.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Skrivaš svoj obraz, preplašijo se; jemlješ njihov dih, poginejo in se vrnejo k svojemu prahu.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Svojega duha pošiljaš naprej, ustvarjeni so; in obnavljaš obličje zemlje.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Gospodova slava bo vztrajala na veke. Gospod se bo veselil v svojih delih.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Gleda na zemljo in ta se trese; dotika se hribov in se kadijo.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Dokler živim, bom prepeval Gospodu; dokler imam svoj obstoj, bom prepeval hvalo svojemu Bogu.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Moje premišljevanje o njem bo prijetno; veselil se bom v Gospodu.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Naj bodo grešniki použiti z zemlje in naj zlobnega ne bo več. Blagoslavljaj Gospoda, oh moja duša. Hvalite Gospoda.
