Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Bemdize, ó alma minha, ao Senhor: Senhor Deus meu, tu és magnificentissimo, estás vestido de gloria e de magestade.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Elle se cobre de luz como de um vestido, estende os céus como uma cortina.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Põe nas aguas as vigas das suas camaras; faz das nuvens o seu carro, anda sobre as azas do vento.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Faz dos seus anjos espiritos, dos seus ministros um fogo abrazador.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Lançou os fundamentos da terra, para que não vacille em tempo algum.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Tu a cobres com o abysmo, como com um vestido: as aguas estavam sobre os montes.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Á tua reprehensão fugiram: á voz do teu trovão se apressaram.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Sobem aos montes, descem aos valles, até ao logar que para ellas fundaste.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Termo lhes pozeste, que não ultrapassarão, para que não tornem mais a cobrir a terra.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Tu, que fazes sair as fontes nos valles, as quaes correm entre os montes.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Dão de beber a todo o animal do campo; os jumentos montezes matam a sua sêde.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Junto d'ellas as aves do céu terão a sua habitação, cantando entre os ramos.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Elle rega os montes desde as suas camaras: a terra se farta do fructo das suas obras.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Faz crescer a herva para as bestas, e a verdura para o serviço do homem, para fazer sair da terra o pão,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
E o vinho que alegra o coração do homem, e o azeite que faz reluzir o seu rosto, e o pão que fortalece o coração do homem.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
As arvores do Senhor fartam-se de seiva, os cedros do Libano que elle plantou,
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Onde as aves se aninham: emquanto á cegonha, a sua casa é nas faias.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Os altos montes são um refugio para as cabras montezes, e as rochas para os coelhos.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Designou a lua para as estações: o sol conhece o seu occaso.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Ordenas a escuridão, e faz-se noite, na qual saem todos os animaes da selva.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Os leõesinhos bramam pela preza, e de Deus buscam o seu sustento.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Nasce o sol e logo se acolhem, e se deitam nos seus covis.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Então sae o homem á sua obra e ao seu trabalho, até á tarde.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Ó Senhor, quão variadas são as tuas obras! todas as coisas fizeste com sabedoria; cheia está a terra das tuas riquezas.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Assim é este mar grande e muito espaçoso, onde ha reptis sem numero, animaes pequenos e grandes.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Ali andam os navios; e o leviathan que formaste para n'elle folgar.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Todos esperam de ti, que lhes dês o seu sustento em tempo opportuno.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Dando-lh'o tu, elles o recolhem; abres a tua mão, e se enchem de bens.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Escondes o teu rosto, e ficam perturbados: se lhes tiras o folego, morrem, e voltam para o seu pó.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Envias o teu Espirito, e são creados, e assim renovas a face da terra.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
A gloria do Senhor durará para sempre: o Senhor se alegrará nas suas obras.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Olhando elle para a terra, ella treme; tocando nos montes, logo fumegam.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Cantarei ao Senhor emquanto eu viver; cantarei louvores ao meu Deus, emquanto eu tiver existencia.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
A minha meditação ácerca d'elle será suave: eu me alegrarei no Senhor.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Desçam da terra os peccadores, e os impios não sejam mais. Bemdize, ó alma minha, ao Senhor. Louvae ao Senhor.
