Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
ipsi David benedic anima mea Domino Domine Deus meus magnificatus es vehementer confessionem et decorem induisti
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
amictus lumine sicut vestimento extendens caelum sicut pellem
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
qui tegis in aquis superiora eius qui ponis nubem ascensum tuum qui ambulas super pinnas ventorum
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
qui facis angelos tuos spiritus et ministros tuos ignem urentem
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
qui fundasti terram super stabilitatem suam non inclinabitur in saeculum saeculi
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
abyssus sicut vestimentum amictus eius super montes stabunt aquae
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
ab increpatione tua fugient a voce tonitrui tui formidabunt
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
ascendunt montes et descendunt campi in locum quem fundasti eis
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
terminum posuisti quem non transgredientur neque convertentur operire terram
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
qui emittis fontes in convallibus inter medium montium pertransibunt aquae
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
potabunt omnes bestiae agri expectabunt onagri in siti sua
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
super ea volucres caeli habitabunt de medio petrarum dabunt vocem
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
rigans montes de superioribus suis de fructu operum tuorum satiabitur terra
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
producens faenum iumentis et herbam servituti hominum ut educas panem de terra
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
et vinum laetificat cor hominis ut exhilaret faciem in oleo et panis cor hominis confirmat
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
saturabuntur ligna campi et cedri Libani quas plantavit
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
illic passeres nidificabunt erodii domus dux est eorum
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
montes excelsi cervis petra refugium erinaciis
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
fecit lunam in tempora sol cognovit occasum suum
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
posuisti tenebras et facta est nox in ipsa pertransibunt omnes bestiae silvae
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
catuli leonum rugientes ut rapiant et quaerant a Deo escam sibi
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
ortus est sol et congregati sunt et in cubilibus suis conlocabuntur
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
exibit homo ad opus suum et ad operationem suam usque ad vesperum
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
quam magnificata sunt opera tua Domine omnia in sapientia fecisti impleta est terra possessione tua
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
hoc mare magnum et spatiosum manibus; illic reptilia quorum non est numerus animalia pusilla cum magnis
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
illic naves pertransibunt draco iste quem formasti ad inludendum ei
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
omnia a te expectant ut des illis escam in tempore
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
dante te illis colligent aperiente te manum tuam omnia implebuntur bonitate
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
avertente autem te faciem turbabuntur auferes spiritum eorum et deficient et in pulverem suum revertentur
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
emittes spiritum tuum et creabuntur et renovabis faciem terrae
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
sit gloria Domini in saeculum laetabitur Dominus in operibus suis
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
qui respicit terram et facit eam tremere qui tangit montes et fumigant
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
cantabo Domino in vita mea psallam Deo meo quamdiu sum
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
iucundum sit ei eloquium meum ego vero delectabor in Domino
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
deficiant peccatores a terra et iniqui ita ut non sint benedic anima mea Domino
