Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Kaksakin LEUM GOD, O ngunik. O LEUM GOD luk, kom fulatlana! Kom nuknukyang ke sunak ac wolana.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Kom afinkomi ke kalem. Kom laknelik kusrao oana sie lohm nuknuk,
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Ac musaela nien muta fulat lom fin kof uh lucng liki kusrao. Kom orekmakin pukunyeng uh oana chariot nutum Ac kasrusr fin eng uh.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Kom oru tuh eng uh in mwe utuk kas lom, Ac sarmelik lun sarom uh oana mwet kulansap lom.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Kom oakiya faclu fin pwelung ku la — Ac fah tiana mukuikui.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Kom filiya meoa uh fac oana sie nuknuk, Ac kof uh afinya eol uh.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Ke kai lom, kof uh kaingelik, Ac ke pusren sap lom, elos sa na kaing.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Kof uh sororla fineol uh me nu infahlfal uh, Nu yen kom orala nu selos.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Kom oakiya sie masrol ma elos tia ku in alukela, Tuh elos in tia sifil afinya faclu.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Kom oru tuh infacl srisrik in sororma infahlfal uh, Ac infacl lulap in ut inmasrlon inging uh.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Kof inge orala mwe nim nimen kosro nukewa inimae, Ac kosro donkey nimnim we ac tila malu.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Won yen engyeng uh elos oru ahng lalos Ac on ulun sak sisken infacl.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Kom supwama af inkusrao me nu fineol uh, Ac faclu sessesla ke mwe insewowo sum me.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Kom akkapye mah nu sin cow uh, Ac sacn nu sin mwet uh Tuh elos in yukwiya ac konauk mongo nalos kac,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
Ac in orala wain in akenganyalos, Ac oil in olive tuh in mwe akmusra, Ac mwe mongo in sang ku nu sin mwet.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Yokna af in aksroksrokye sak cedar ke inging Lebanon — Sak sunun LEUM GOD, ma El sifacna yukwiya.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Won elos orek ahng lalos olo, Won stork elos oru ahng lalos ulun sak fir.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Nani lemnak elos muta fineol fulat, Ac kosro coney elos wikwik ye fulu uh.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Kom orala tuh malem uh in mwe akilen kais sie malem; Ac faht uh etu na pacl in tili la.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Kom orala fong, na ke pacl lohsr Kosro lemnak ac oatume.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Lion fusr elos ngutngut ke elos forfor In suk ma nalos su God El akoo nu selos.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Na ke faht uh takak, elos ac folokla Ac ona ke luf lalos.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Mwet uh ac som nu ke orekma lalos Ac elos ac orekma nwe ke ekela.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
LEUM GOD, puslana ma kom orala! Ke lalmwetmet lom kom orala ma inge nukewa! Faclu sessesla ke ma kom orala.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Meoa uh pa ingo, yohk ac sralap, Yen kain in ma moul puspis muta we — Kewana ma yohk ac ma srihk.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Oak palang uh kasrusr fac, Ac Leviathan, wet lulap soko ma kom orala, el srital we.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Ma inge nukewa elos filiya lulalfongi lalos in kom Tuh kom fah sang mwe mongo nalos ke pacl fal.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Kom sang ma nalos ac elos mongo kac, Kom kitalos ac elos kihpkin.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Ke pacl kom ngetla lukelos, elos sangeng; Ke kom tulokinya momong lom lukelos, elos misa Ac folokla nu ke kutkut ma elos orekla kac.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Tuh ke kom sang ngunum, elos orekla ma moul; Kom sang moul sasu nu fin fohk uh.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Lela wolana lun LEUM GOD in oan ma pahtpat! Lela tuh LEUM GOD Elan engan ke ma El orala!
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
El ngetang nu ke faclu, na faclu rarrar; El kahlye fineol uh, na fosryak.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Nga fah on nu sin LEUM GOD ke moul luk nufon; Nga fah onkakin on in kaksak nu sin God luk ke lusenna moul luk.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Finsrak tuh on luk in mwe akinsewowoyal, Mweyen engan luk tuku sel me.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Lela tuh mwet koluk in kunausyukla liki faclu. Lela elos in wanginla nwe tok. Kaksakin LEUM GOD, O ngunik! Kaksakin LEUM GOD!
