Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

BENEDICI, anima mia, il Signore; O Signore Iddio mio, tu sei sommamente grande; Tu sei vestito di gloria e di magnificenza.

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Egli si ammanta di luce come di una vesta; Egli tende il cielo come una cortina.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Egli fa i palchi delle sue sale nelle acque; Egli pone le nuvole [per] suo carro: Egli passeggia sopra le ale del vento.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Egli fa i venti suoi Angeli, E il fuoco divampante suoi ministri.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Egli ha fondata la terra sulle sue basi; Giammai in perpetuo non sarà smossa.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Tu l'avevi [già] coperta dell'abisso, come d'una vesta; Le acque si erano fermate sopra i monti.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Esse fuggirono per lo tuo sgridare; Si affrettarono per la voce del tuo tuono;

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Erano salite sopra i monti; [ma] discesero nelle valli, Al luogo che tu hai loro costituito.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu hai [loro] posto un termine, il qual non trapasseranno; [E] non torneranno a coprir la terra.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

[Egli è quel] che manda le fonti per le valli, Onde [esse] corrono fra i monti;

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Abbeverano tutte le bestie della campagna; Gli asini salvatichi spengono la lor sete [con esse].

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Presso a quelle si riparano gli uccelli del cielo; Fanno sentir di mezzo alle frondi le [lor] voci.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Egli adacqua i monti dalle sue stanze sovrane; La terra è saziata del frutto delle sue opere.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Egli fa germogliar l'erba per le bestie; E l'erbaggio per lo servigio dell'uomo, Facendo uscire della terra il pane.

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

Egli rallegra il cuor dell'uomo col vino, Egli fa risplender la faccia coll'olio, E sostenta il cuor dell'uomo col pane.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Gli alberi del Signore [ne] son saziati; I cedri del Libano ch'egli ha piantati;

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Dove gli uccelli si annidano; Gli abeti, [che son] la stanza della cicogna.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Gli alti monti [sono] per li cavriuoli; Le rocce [sono] il ricetto de' conigli.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Egli ha fatta la luna per le stagioni; Il sole conosce il suo occaso.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Tu mandi le tenebre, ed e' si fa notte, Nella quale tutte le fiere delle selve vanno attorno.

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

I leoncelli rugghiano dietro alla preda, E per chiedere a Dio il lor pasto.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

[Ma, tosto ch]'è levato il sole, si raccolgono, E giacciono ne' lor ricetti.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Allora l'uomo esce alla sua opera, Ed al suo lavoro, infino alla sera.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Quanto grandi sono, o Signore, le tue opere! Tu le hai tutte fatte con sapienza; La terra è piena de' tuoi beni.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Ecco, il mar grande ed ampio: Quivi son rettili senza numero, Amimali piccoli e grandi.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Quivi nuotano le navi, E il Leviatan che tu hai formato per ischerzare in esso.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Tutti [gli animali] sperano in te, Che tu dii loro il lor cibo al suo tempo.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

[Se] tu [lo] dài loro, [lo] ricolgono; [Se] tu apri la tua mano, son saziati di beni.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

[Se] tu nascondi la tua faccia, sono smarriti; [Se] tu ritiri il fiato loro, trapassano, E ritornano nella lor polvere.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

[Se] tu rimandi il tuo spirito son creati; E tu rinnuovi la faccia della terra.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

Sia la gloria del Signore in eterno; Rallegrisi il Signore nelle sue opere;

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Il quale se riguarda verso la terra, ella trema; Se tocca i monti, essi fumano.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Io canterò al Signore, mentre viverò; Io salmeggerò all'Iddio mio, tanto che io durerò.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Il mio ragionamento gli sarà piacevole, Io mi rallegrerò nel Signore.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Vengano meno i peccatori d'in su la terra, E gli empi non sieno più. Anima mia, benedici il Signore. Alleluia.