Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Ég lofa Drottin! Drottinn, þú Guð minn, þú ert undursamlegur! Þú ert íklæddur hátign og dýrð og umlukinn ljósi!

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Þú þandir út himininn eins og dúk og dreifðir um hann stjörnunum.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Þú mótaðir þurrlendið og rýmdir fyrir hafinu. Þú gerðir ský að vagni þínum og ferð um á vængjum vindarins.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Englarnir eru erindrekar þínir og eldslogar þjóna þér.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Undirstöður heimsins eru traustar, þær eru þitt verk, og þess vegna haggast hann ekki.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Þú lést vatnsflóð ganga yfir jörðina og hylja fjöllin.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Og þegar þú bauðst, safnaðist vatnið saman í höfunum,

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

fjöllin risu og dalirnir urðu til.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Þú settir sjónum sín ákveðnu mörk svo að hann skyldi aldrei aftur flæða yfir þurrlendið.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Þú settir lindir í dalina og lækir renna um fjöllin.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Þeir eru dýrunum til drykkjar og þar svalar villiasninn þorsta sínum.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Þar gera fuglar sér hreiður og söngur þeirra ómar frá trjánum.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Hann sendir regn yfir fjöllin svo að jörðin ber sinn ávöxt.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Safaríkt grasið vex að boði hans og er búfénu til fæðu. En maðurinn yrkir jörðina, ræktar ávexti, grænmeti og korn,

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

einnig vín sér til gleði, olíu sem gerir andlitið gljáandi og brauð sem gefur kraft.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Drottinn gróðursetti sedrustrén í Líbanon, há og tignarleg,

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

og þar byggja fuglarnir sér hreiður, en storkurinn velur kýprustréð til bústaðar.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Steingeiturnar kjósa hin háu fjöll, en stökkhérarnir finna sér stað í klettum.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Tunglið settir þú til að afmarka mánuði, en sólina til að skína um daga.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Myrkur og nótt eru frá þér komin, þá fara skógardýrin á kreik.

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Þá öskra ljónin eftir bráð og heimta æti sitt af Guði.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Þegar sólin rís draga þau sig í hlé og leggjast í fylgsni sín,

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

en mennirnir ganga út til starfa og vinna allt til kvölds.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Drottinn, hvílík fjölbreytni í öllu því sem þú hefur skapað! Allt á það upphaf sitt í vísdómi þínum! Jörðin er full af því sem þú hefur gert!

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Framundan mér teygir sig blikandi haf, iðandi af alls konar lífi!

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Og sjá! Þarna eru skipin! Og þarna hvalirnir! – þeir leika á alls oddi!

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Allar skepnur vona á þig, að þú gefir þeim fæðu þeirra á réttum tíma.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Þú mætir þörfum þeirra og þau mettast ríkulega af gæðum þínum.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

En snúir þú við þeim bakinu er úti um þau. Þegar þú ákveður, deyja þau og verða að mold,

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

en þú sendir líka út anda þinn og vekur nýtt líf á jörðinni.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

Lof sé Guði að eilífu! Drottinn gleðst yfir verkum sínum!

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Þegar hann lítur á jörðina, skelfur hún og eldfjöllin gjósa við snertingu fingra hans.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Ég vil lofsyngja Drottni svo lengi sem ég lifi, vegsama Guð á meðan ég er til!

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Ó, að ljóð þetta mætti gleðja hann, því að Drottinn er gleði mín og fögnuður.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Ó, að misgjörðarmenn hyrfu af jörðinni og að óguðlegir yrðu ekki framar til. En Drottin vil ég vegsama að eilífu! Hallelúja!