Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Mon âme, bénis l’Éternel! Éternel, mon Dieu, tu es infiniment grand! Tu es revêtu d’éclat et de magnificence!

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Il s’enveloppe de lumière comme d’un manteau; Il étend les cieux comme un pavillon.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Il forme avec les eaux le faîte de sa demeure; Il prend les nuées pour son char, Il s’avance sur les ailes du vent.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Il fait des vents ses messagers, Des flammes de feu ses serviteurs.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Il a établi la terre sur ses fondements, Elle ne sera jamais ébranlée.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Tu l’avais couverte de l’abîme comme d’un vêtement, Les eaux s’arrêtaient sur les montagnes;

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Elles ont fui devant ta menace, Elles se sont précipitées à la voix de ton tonnerre.

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Des montagnes se sont élevées, des vallées se sont abaissées, Au lieu que tu leur avais fixé.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu as posé une limite que les eaux ne doivent point franchir, Afin qu’elles ne reviennent plus couvrir la terre.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Il conduit les sources dans des torrents Qui coulent entre les montagnes.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Elles abreuvent tous les animaux des champs; Les ânes sauvages y étanchent leur soif.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Les oiseaux du ciel habitent sur leurs bords, Et font résonner leur voix parmi les rameaux.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

De sa haute demeure, il arrose les montagnes; La terre est rassasiée du fruit de tes œuvres.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Il fait germer l’herbe pour le bétail, Et les plantes pour les besoins de l’homme, Afin que la terre produise de la nourriture,

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

Le vin qui réjouit le cœur de l’homme, Et fait plus que l’huile resplendir son visage, Et le pain qui soutient le cœur de l’homme.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Les arbres de l’Éternel se rassasient, Les cèdres du Liban, qu’il a plantés.

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

C’est là que les oiseaux font leurs nids; La cigogne a sa demeure dans les cyprès,

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Les montagnes élevées sont pour les boucs sauvages, Les rochers servent de retraite aux damans.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Il a fait la lune pour marquer les temps; Le soleil sait quand il doit se coucher.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Tu amènes les ténèbres, et il est nuit: Alors tous les animaux des forêts sont en mouvement;

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Les lionceaux rugissent après la proie, Et demandent à Dieu leur nourriture.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Le soleil se lève: ils se retirent, Et se couchent dans leurs tanières.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

L’homme sort pour se rendre à son ouvrage, Et à son travail, jusqu’au soir.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Que tes œuvres sont en grand nombre, ô Éternel! Tu les as toutes faites avec sagesse. La terre est remplie de tes biens.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Voici la grande et vaste mer: Là se meuvent sans nombre Des animaux petits et grands;

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Là se promènent les navires, Et ce léviathan que tu as formé pour se jouer dans les flots.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Tous ces animaux espèrent en toi, Pour que tu leur donnes la nourriture en son temps.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Tu la leur donnes, et ils la recueillent; Tu ouvres ta main, et ils se rassasient de biens.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Tu caches ta face: ils sont tremblants; Tu leur retires le souffle: ils expirent, Et retournent dans leur poussière.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Tu envoies ton souffle: ils sont créés, Et tu renouvelles la face de la terre.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

Que la gloire de l’Éternel subsiste à jamais! Que l’Éternel se réjouisse de ses œuvres!

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Il regarde la terre, et elle tremble; Il touche les montagnes, et elles sont fumantes.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Je chanterai l’Éternel tant que je vivrai, Je célébrerai mon Dieu tant que j’existerai.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Que mes paroles lui soient agréables! Je veux me réjouir en l’Éternel.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Que les pécheurs disparaissent de la terre, Et que les méchants ne soient plus! Mon âme, bénis l’Éternel! Louez l’Éternel!