Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Mon âme, bénis l’Éternel! Éternel, mon Dieu, tu es merveilleusement grand, tu es revêtu de majesté et de magnificence!

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Il s’enveloppe de lumière comme d’un manteau; il étend les cieux comme une tenture.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Il joint les poutres de ses chambres hautes dans les eaux; il fait des nuées son char; il se promène sur les ailes du vent.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Il fait ses anges des esprits, et ses serviteurs des flammes de feu.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Il a fondé la terre sur ses bases; elle ne sera point ébranlée, à toujours et à perpétuité.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Tu l’avais couverte de l’abîme comme d’un vêtement, les eaux se tenaient au-dessus des montagnes:

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

À ta menace, elles s’enfuirent; à la voix de ton tonnerre, elles se hâtèrent de fuir: –

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Les montagnes s’élevèrent, les vallées s’abaissèrent, au lieu même que tu leur avais établi; –

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu leur as mis une limite qu’elles ne dépasseront point; elles ne reviendront pas couvrir la terre.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Il a envoyé les sources dans les vallées: elles coulent entre les montagnes;

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Elles abreuvent toutes les bêtes des champs; les ânes sauvages y étanchent leur soif.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Les oiseaux des cieux demeurent auprès d’elles; ils font résonner leur voix d’entre les branches.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

De ses chambres hautes, il abreuve les montagnes; la terre est rassasiée du fruit de tes œuvres.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Il fait germer l’herbe pour le bétail, et les plantes pour le service de l’homme, faisant sortir le pain de la terre,

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

Et le vin qui réjouit le cœur de l’homme, faisant reluire son visage avec l’huile; et avec le pain il soutient le cœur de l’homme.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Les arbres de l’Éternel sont rassasiés, les cèdres du Liban, qu’il a plantés,

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Où les oiseaux font leurs nids. Les pins sont la demeure de la cigogne.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Les hautes montagnes sont pour les bouquetins; les rochers sont le refuge des damans.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Il a fait la lune pour les saisons; le soleil connaît son coucher.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Tu amènes les ténèbres, et la nuit arrive: alors toutes les bêtes de la forêt sont en mouvement;

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Les lionceaux rugissent après la proie, et pour demander à Dieu leur nourriture…

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Le soleil se lève: ils se retirent, et se couchent dans leurs tanières.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

[Alors] l’homme sort à son ouvrage et à son travail, jusqu’au soir.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Que tes œuvres sont nombreuses, ô Éternel! tu les as toutes faites avec sagesse. La terre est pleine de tes richesses.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Cette mer, grande et vaste en tous sens! Là se meuvent sans nombre des animaux, les petits avec les grands;

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Là se promènent les navires, [là] ce léviathan que tu as formé pour s’y ébattre.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Tous s’attendent à toi, afin que tu leur donnes leur nourriture en son temps.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Tu leur donnes, ils recueillent; tu ouvres ta main, ils sont rassasiés de biens.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Tu caches ta face, ils sont troublés; tu retires leur souffle, ils expirent et retournent à leur poussière.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Tu envoies ton esprit: ils sont créés, et tu renouvelles la face de la terre.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

La gloire de l’Éternel sera à toujours; l’Éternel se réjouira en ses œuvres.

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Il regarde vers la terre, et elle tremble; il touche les montagnes, et elles fument.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Je chanterai à l’Éternel durant ma vie, je chanterai des cantiques à mon Dieu tant que j’existerai.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Que ma méditation lui soit agréable; moi, je me réjouirai en l’Éternel.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Les pécheurs prendront fin de dessus la terre, et les méchants ne seront plus. Mon âme, bénis l’Éternel! Louez Jah!