Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Mi soule, blesse thou the Lord; my Lord God, thou art magnyfied greetli. Thou hast clothid knouleching and fairnesse; and thou art clothid with liyt,
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
as with a cloth. And thou stretchist forth heuene as a skyn;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
and thou hilist with watris the hiyer partis therof. Which settist a cloude thi stiyng; which goest on the fetheris of wyndis.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Which makist spiritis thin aungels; and thi mynystris brennynge fier.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Which hast foundid the erthe on his stablenesse; it schal not be bowid in to the world of world.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
The depthe of watris as a cloth is the clothing therof; watris schulen stonde on hillis.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Tho schulen fle fro thi blamyng; men schulen be aferd of the vois of thi thundur.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Hillis stien vp, and feeldis goen doun; in to the place which thou hast foundid to tho.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Thou hast set a terme, which tho schulen not passe; nether tho schulen be turned, for to hile the erthe.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
And thou sendist out wellis in grete valeis; watris schulen passe bitwix the myddil of hillis.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Alle the beestis of the feeld schulen drynke; wielde assis schulen abide in her thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Briddis of the eir schulen dwelle on tho; fro the myddis of stoonys thei schulen yyue voices.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
And thou moistist hillis of her hiyer thingis; the erthe schal be fillid of the fruyt of thi werkis.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
And thou bringist forth hei to beestis; and eerbe to the seruyce of men. That thou bringe forth breed of the erthe;
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
and that wiyn make glad the herte of men. That he make glad the face with oile; and that breed make stidefast the herte of man.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
The trees of the feeld schulen be fillid, and the cedris of the Liban, whiche he plauntide;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
sparewis schulen make nest there. The hous of the gerfaukun is the leeder of tho;
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
hiye hillis ben refute to hertis; a stoon is refutt to irchouns.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He made the moone in to tymes; the sunne knewe his goyng doun.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou hast set derknessis, and nyyt is maad; alle beestis of the wode schulen go ther ynne.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Liouns whelpis rorynge for to rauysche; and to seke of God meete to hem silf.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
The sunne is risun, and tho ben gaderid togidere; and tho schulen be set in her couchis.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
A man schal go out to his werk; and to his worching, til to the euentid.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Lord, thi werkis ben magnefiede ful myche, thou hast maad alle thingis in wisdom; the erthe is fillid with thi possessioun.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
This see is greet and large to hondis; there ben crepinge beestis, of which is noon noumbre. Litil beestis with grete;
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
schippis schulen passe there. This dragoun which thou hast formyd; for to scorne hym.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Alle thingis abiden of thee; that thou yyue to hem meete in tyme.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Whanne thou schalt yyue to hem, thei schulen gadere; whanne thou schalt opene thin hond, alle thingis schulen be fillid with goodnesse.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
But whanne thou schalt turne awey the face, thei schulen be disturblid; thou schalt take awei the spirit of them, and thei schulen faile; and thei schulen turne ayen in to her dust.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Sende out thi spirit, and thei schulen be formed of the newe; and thou schalt renule the face of the erthe.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
The glorie of the Lord be in to the world; the Lord schal be glad in hise werkis.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Which biholdith the erthe, and makith it to tremble; which touchith hillis, and tho smoken.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I schal singe to the Lord in my lijf; Y schal seie salm to my God, as longe as Y am.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Mi speche be myrie to him; forsothe Y schal delite in the Lord.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Synneris faile fro the erthe, and wickid men faile, so that thei be not; my soule, blesse thou the Lord.
