Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
[I tell] myself that I should praise Yahweh. Yahweh, my God, you are very great! Like a king has on his royal robes [MET], you have honor and majesty/greatness all around you!
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
You [created/caused] light to be like your robe [MET]. You spread out the sky like [a man sets up] a tent.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
You made/put your home [in heaven], above the rain clouds in the sky, [like a man puts the] rafters of his house in place [MET]. You made/caused the clouds to be like chariots [to carry you].
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
You caused the winds to be [like] your messengers [MET], and flames of fire to be [like] your servants.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
You placed the world firmly on its foundation so that it can never be moved/shaken.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
[Later], you covered the earth with a flood, like a blanket, with the water that covered the mountains.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
[But] when you rebuked the water, the oceans receded; your voice spoke like thunder, and then the waters rushed away.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Mountains rose up [from the water], and the valleys sank down to the levels that you had determined for them.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
[Then] you set a boundary for the oceans, a boundary that they cannot cross; their water will never again cover the [whole] earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
You make/cause springs to pour [water] into ravines; their [water] flows down between the mountains.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Those [streams] provide water for all the animals [to drink]; the wild donkeys [drink the water and] are no longer thirsty.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Birds make their nests alongside [the streams], and they sing among the branches [of the trees].
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
From (your home in heaven/the sky) you send rain down on the mountains, and you fill the earth with many good things that you create.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
You make/cause grass to grow for the cattle [to eat], and you make/cause plants to grow for people. In that way [animals and people] get their food from [what grows in] the soil.
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
We get [grapes to make] [MTY] wine to [drink and] make us cheerful, and we get [olives to make] [MTY] olive oil to [put on our] skin and cause it to shine, and we get [grain to make] [MTY] bread to give us strength.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Yahweh, you [send plenty of rain to] water your trees, the cedar [trees] that you planted in Lebanon.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Birds make their nests in those [trees]; even storks make their nests in pine/fir trees.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
High up in the mountains the wild goats live, and hyraxes/badgers live in the crags/crevices in the rocks.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
[Yahweh], you made the moon to indicate the times for our festivals, and you made the sun that knows when to go down.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
You bring darkness, and it becomes night, when all the animals in the forest prowl around, [looking for food].
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
At night the young lions roar as they seek their prey, [but] they depend on you to give them food.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
At dawn, they go back to their dens and lie down.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
And during the daytime, people go to their work; they work until it is evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Yahweh, you have made so many different kinds of things! You were [very] wise as you made them all. The earth is full of the creatures that you [made].
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
[We see] the ocean which is very large [DOU]! It is full of many kinds of living creatures, big ones and little ones.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
We see the ships which sail along! We see the huge sea monster, which you made to (splash around/play) in the sea.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
All of those creatures depend on you to give them the food that they need.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
When you give them the food that they need, they gather it. You give them what you have in your hand, and they [eat it and] are satisfied.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
[But] if you refuse to give food to them, they become terrified. And when you cause them to stop breathing, they die; their bodies [decay and] become soil again.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
When you cause newborn creatures to begin to breathe, they start to live; you give new life to all the living creatures on the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
I want the glory of Yahweh to last forever. I want him to rejoice about [all] the things that he has created.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He causes the earth to shake [just] by looking at it! By [merely] touching the mountains he makes/causes them to pour out fire and smoke!
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing to Yahweh (as long as I live/throughout my entire life). I will praise my God until the day that I die.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
I want Yahweh to be pleased by all those things that I have thought [about him], because I rejoice about [knowing] him.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
[But] I desire that sinners will disappear from the earth, so that there will be no more wicked [people]! [But as for] me, I will praise Yahweh! (Praise him/Hallelujah)!
