Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Bless the LORD, O my soul! O LORD, my God! thou art very great! Thou art clothed with glory and majesty!
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
He covereth himself with light as with a garment; He spreadeth out the heavens like a curtain;
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
He layeth the beams of his chambers in the waters; He maketh the clouds his chariot; He rideth upon the wings of the wind.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
He maketh the winds his messengers, The flaming lightnings his ministers.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
He established the earth on its foundations; It shall not be removed for ever.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Thou didst cover it with the deep as with a garment; The waters stood above the mountains!
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
At thy rebuke they fled; At the voice of thy thunder they hasted away.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
The mountains rose, the valleys sank, In the place which thou didst appoint for them.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Thou hast established a bound which the waters may not pass, That they may not return, and cover the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
He sendeth forth the springs in brooks; They run among the mountains;
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They give drink to all the beasts of the forest; In them the wild asses quench their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
About them the birds of heaven have their habitation; They sing among the branches.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
He watereth the hills from his chambers; The earth is satisfied with the fruit of thy works!
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
He causeth grass to spring up for cattle, And herbage for the service of man, To bring forth food out of the earth,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And wine that gladdeneth the heart of man, Making his face to shine more than oil, And bread that strengtheneth man's heart.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
The trees of the LORD are full of sap, The cedars of Lebanon, which he hath planted;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
There the birds build their nests; In the cypresses the stork hath her abode.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high hills are a refuge for the wild goats, And the rocks for the conies.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He appointed the moon to mark seasons; The sun knoweth when to go down.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou makest darkness, and it is night, When all the beasts of the forest go forth!
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The young lions roar for prey, And seek their food from God.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
When the sun ariseth, they withdraw themselves, And lie down in their dens.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Man goeth forth to his work, And to his labor, until the evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
O LORD! how manifold are thy works! In wisdom hast thou made them all! The earth is full of thy riches!
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Lo! this great and wide sea! In it are moving creatures without number, Animals small and great.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There go the ships; There is the leviathan, which thou hast made to play therein.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
All these wait on thee To give them their food in due season.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Thou givest it to them, they gather it; Thou openest thine hand, they are satisfied with good.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Thou hidest thy face, they are confounded; Thou takest away their breath, they die, And return to the dust.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Thou sendest forth thy spirit, they are created, And thou renewest the face of the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
The glory of the LORD shall endure for ever; The LORD shall rejoice in his works;
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He looketh on the earth, and it trembleth; He toucheth the hills, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing to the LORD as long as I live, I will sing praise to my God while I have my being.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
May my meditation be acceptable to him! I will rejoice in the LORD.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
May sinners perish from the earth, And the wicked be no more! Bless the LORD, O my soul! Praise ye the LORD!
