Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
BLESS the Lord, O my soul. O Lord my God, thou art very great; thou art clothed with honour and majesty.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Who coverest thyself with light as with a garment: who stretchest out the heavens like a curtain:
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Who layeth the beams of his chambers in the waters: who maketh the clouds his chariot: who walketh upon the wings of the wind:
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Who maketh his angels spirits; his ministers a flaming fire:
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Who laid the foundations of the earth, that it should not be removed for ever.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Thou coveredst it with the deep as with a garment: the waters stood above the mountains.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
At thy rebuke they fled; at the voice of thy thunder they hasted away.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
They go up by the mountains; they go down by the valleys unto the place which thou hast founded for them.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Thou hast set a bound that they may not pass over; that they turn not again to cover the earth.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
He sendeth the springs into the valleys, which run among the hills.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
They give drink to every beast of the field: the wild asses quench their thirst.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
By them shall the fowls of the heaven have their habitation, which sing among the branches.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
He watereth the hills from his chambers: the earth is satisfied with the fruit of thy works.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
He causeth the grass to grow for the cattle, and herb for the service of man: that he may bring forth food out of the earth;
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
And wine that maketh glad the heart of man, and oil to make his face to shine, and bread which strengtheneth man’s heart.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
The trees of the Lord are full of sap; the cedars of Lebanon, which he hath planted;
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Where the birds make their nests: as for the stork, the fir trees are her house.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
The high hills are a refuge for the wild goats; and the rocks for the conies.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
He appointed the moon for seasons: the sun knoweth his going down.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Thou makest darkness, and it is night: wherein all the beasts of the forest do creep forth.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
The young lions roar after their prey, and seek their meat from God.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
The sun ariseth, they gather themselves together, and lay them down in their dens.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Man goeth forth unto his work and to his labour until the evening.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
O Lord, how manifold are thy works! in wisdom hast thou made them all: the earth is full of thy riches.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
So is this great and wide sea, wherein are things creeping innumerable, both small and great beasts.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
There go the ships: there is that leviathan, whom thou hast made to play therein.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
These wait all upon thee; that thou mayest give them their meat in due season.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
That thou givest them they gather: thou openest thine hand, they are filled with good.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Thou hidest thy face, they are troubled: thou takest away their breath, they die, and return to their dust.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Thou sendest forth thy spirit, they are created: and thou renewest the face of the earth.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
The glory of the Lord shall endure for ever: the Lord shall rejoice in his works.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
He looketh on the earth, and it trembleth: he toucheth the hills, and they smoke.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
I will sing unto the Lord as long as I live: I will sing praise to my God while I have my being.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
My meditation of him shall be sweet: I will be glad in the Lord.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Let the sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless thou the Lord, O my soul. Praise ye the Lord.
