Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Dobrořeč duše má Hospodinu. Hospodine Bože můj, velmi jsi veliký, velebnost a krásu jsi oblékl.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Přioděls se světlem jako rouchem, roztáhls nebesa jako kortýnu.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Kterýž sklenul na vodách paláce své, kterýž užívá hustých oblaků místo vozů, a vznáší se na peří větrovém.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Kterýž činí posly své duchy, služebníky své oheň plápolající.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Založil zemi na sloupích jejich, tak že se nepohne na věky věků.
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Propastí jako rouchem byl jsi ji přioděl, i nad horami stály vody.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
K žehrání tvému rozběhly se, před hřmotem hromu tvého pospíšily,
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
(Vystoupily hory, snížilo se údolí), na místo, kteréž jsi jim založil.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Meze jsi položil, aby jich nepřestupovaly, ani se navracovaly k přikrývání země.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Kterýž vypouštíš potoky přes údolé, aby tekli mezi horami,
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
A nápoj dávali všechněm živočichům polním. Tuť uhašují oslové divocí žízeň svou.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Při nich hnízdí se ptactvo nebeské, a z prostřed ratolestí hlas svůj vydává.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
Kterýž svlažuješ hory z výsostí svých, aby ovocem činů tvých sytila se země.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Dáváš, aby rostla tráva dobytku, a bylina ku potřebě člověku, abys tak vyvodil chléb z země,
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
A víno, jenž obveseluje srdce člověka. Èiní, aby se stkvěla tvář od oleje, ano i pokrmem zdržuje život lidský.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
Nasyceno bývá i dříví Hospodinovo, cedrové Libánští, kteréž štípil.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Na nichž se ptáci hnízdí, i čáp příbytek svůj má na jedlí.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Hory vysoké jsou kamsíků, skály útočiště králíků.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Učinil měsíc k jistým časům, a slunce zná západ svůj.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Uvodíš tmu, a bývá noc, v níž vybíhají všickni živočichové lesní:
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Lvíčata řvoucí po loupeži, aby hledali od Boha silného pokrmu svého.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Když slunce vychází, zase shromažďují se, a v doupatech svých se ukládají.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Èlověk vychází ku práci své, a k dílu svému až do večera.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Jak mnozí a velicí jsou skutkové tvoji, Hospodine! Všeckys je moudře učinil, plná jest země bohatství tvého.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
V moři pak velikém a přeširokém, tamť jsou hmyzové nesčíslní, a živočichové malí i velicí.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Tuť bárky přecházejí i velryb, kteréhož jsi stvořil, aby v něm hrál.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
Všecko to na tě očekává, abys jim dával pokrm časem svým.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Když jim dáváš, sbírají; když otvíráš ruku svou, nasyceni bývají dobrými věcmi.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Když skrýváš tvář svou, rmoutí se; když odjímáš ducha jejich, hynou, a v prach svůj se navracejí.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Vysíláš ducha svého, a zase stvořeni bývají, a obnovuješ tvář země.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
Budiž sláva Hospodinova na věky, rozveselujž se Hospodin v skutcích svých.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
On když pohledí na zemi, anať se třese; když se dotkne hor, anť se kouří.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Zpívati budu Hospodinu, dokudž jsem živ; žalmy Bohu svému zpívati budu, pokudž mne stává.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Libé bude přemyšlování mé o něm, jáť rozveselím se v Hospodinu.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Ó by hříšníci vyhynuli z země, a bezbožných aby již nebylo. Dobrořeč duše má Hospodinu. Halelujah.
