Psaltaren 104
1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
kasakkung: panuekhoeh Oe, ka hringnae BAWIPA teh pholen haw. Oe BAWIPA ka Cathut nang teh na lentoe tangngak. Taluenae hoi barinae hoi kamthoup e lah na o.
2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
Khohna patetlah angnae na khohna teh, kalvannaw hah hni patetlah na yap.
3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
Na onae im van adunaw hah tui dawk na pâhung teh, tâmai patet hah leng lah na coung sak teh kahlî rathei hoi na tho.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
Na patounenaw hah kahlî patetlah thoseh, thaw katawknaw hah hmaito patetlah thoseh na coung sak.
5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
Talai adu hah nâtuek hai a kampuen hoeh nahanlah ka caksak e lah na o
6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
Talai hah hni hoi khu e patetlah tui hoi na khu teh, tui hah monsom vah a kangdue.
7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
Na yue toteh, a yawng awh. Khoparit lawk a thai awh toteh karangpoung lah a yawng awh.
8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
Mon lah a luen awh teh, ravonaw dawk hoi a kum awh teh ao nahane hmuen koe koung a pha awh.
9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
Tuinaw bout a tho teh, talai a muem hoeh nahanlah, a tapuet thai hoeh hane khori hah a khuen pouh.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
Ravo dawk lawng hanelah tui hah a tha teh, mon hoi a lawng cathuk awh.
11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
Saring pueng ni nei hanelah a poe teh, kahrawng e lanaw ni hai tui kahran a dap sak awh.
12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
Ateng vah kalvan e tavanaw tabu a tuk awh teh, thingkungnaw dawk a cai awh.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
A im van hoi monnaw tui a awi teh, na tawk e ni talai heh ka boum lah a kawk.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
Talai ni rawca a tâco sak nahanlah saringnaw hanlah pho a paw sak teh taminaw hanlah thingthairompo a paw sak.
15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
Misur ni tami lungthin a nawm sak, satui ni mei a kâpi sak, rawca ni tha ao sak.
16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
BAWIPA e thingkung lebanon mon vah a ung e sidar thingnaw hai a boum awh.
17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
Hawvah, tavanaw ni a tabu a tuk awh teh, hmaica thing teh kahrawng cawmpainaw e im lah ao.
18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
Lungha teh Athanaw o nahanelah ao teh, savehnaw teh talung koe a kâhro awh.
19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
Ama ni thapa hah hnintha touk nahanlah a sak teh, kanî ni khup nahan tue a panue.
20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
Hmonae na sak teh hothateh karum doeh. ratu thung e saring pueng a tâconae tue lah ao.
21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
Sendektanca ni kei hane a tawng teh, Cathut koehoi e rawca a tawng.
22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
Kanî a tâco toteh a onae a kâkhu dawk lengkaleng a tabo awh.
23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
Tami teh thaw tawk hanelah a tâco teh, tangmin lah totouh a tawk.
24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
Oe BAWIPA, na sak e hno teh apap poung. Lungangnae hoi na sak e seng doeh. Talai teh na tawntanae hoi akawi.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
Hete ka kaw ni teh kalen e talîpui dawkvah, touklek thai hoeh e saring kathoung kalen a kâhlai awh.
26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
Haw e hmuen koe long a cei teh, hawvah ka paitun hanelah na sak e tangapui Leviathan hai ao.
27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
A tue a pha toteh, rawca na poe thai nahanlah abuemlahoi nang na ring awh.
28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
Na poe e pueng a la awh teh, na kut na dâw teh hno kahawi hoi a kâkawk awh.
29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
Na minhmai na hro pouh toteh, a lungpuen awh. A kâha na lat pouh pawiteh a due awh teh vaiphu lah a coung awh.
30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
Na Muitha na tha toteh hotnaw teh sak e lah ao. Talai meilam hai bout na katha sak.
31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
BAWIPA bawilennae teh yungyoe kangning seh. BAWIPA teh a sak e dawk konawm naseh.
32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
Talai a khet nah a pâyaw, mon a tek nah hmaikhu a tâco.
33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
Ka hringyung thung BAWIPA koe la ka sak vaiteh, ka hringyung thung Cathut pholen hoi la ka sak han.
34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
Ka khopouknae hah ahni hanelah radip naseh. BAWIPA dawk ka konawm han.
35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Tamikayon teh talai hoi raphoe lah awm naseh. Tamikathout awm hanh lawiseh. Oe kahringnae BAWIPA teh pholen haw. Hallelujah.
