Psaltaren 103

1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

Von David. / Preise Jahwe, o meine Seele, / Und all mein Innres seinen heiligen Namen!

2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

Preise Jahwe, o meine Seele, / Und vergiß nicht all seiner Segenstaten!

3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

Er vergibt dir all deine Missetat, / Schafft all deiner Krankheit Heilung.

4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

Er erlöset dein Leben vom Tode, / Krönt dich mit Huld und Erbarmen.

5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

Er sättigt dein Alter mit Gutem, / So daß deine Jugend sich wieder erneut / Wie eines Adlers Gefieder.

6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Heilstaten vollführet Jahwe, / Recht schafft er allen Bedrückten.

7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Mose tat er seine Wege kund, / Israels Söhnen sein herrliches Tun.

8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

Barmherzig und gnädig ist Jahwe, / Langmütig und reich an Huld.

9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

Er hat nicht für immer gehadert / Und nicht auf ewig gezürnt.

10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

Nicht nach unsern Sünden hat er uns gelohnt, / Uns nicht vergolten nach unsern Vergehn.

11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.

Sondern so hoch der Himmel ist über der Erde, / So mächtig war seine Huld bei den Frommen.

12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

So weit der Osten vom Westen ist, / Hat er unsre Frevel von uns entfernt.

13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.

Wie sich ein Vater der Kinder erbarmt, / Hat Jahwe sich stets erbarmt seiner Frommen.

14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

Er weiß ja, wie schwach wir sind, / Er gedenket daran: wir sind Staub.

15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

Eines Sterblichen Tage sind wie Gras, / Wie des Feldes Blume, so blüht er.

16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

Fährt über sie ein Windstoß, so ist sie dahin, / Und es kennt sie nicht mehr ihre Stätte.

17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,

Doch Jahwes Gnade erzeigt sich auf ewig an seinen Frommen, / Seine Treue erfahren in jedem Geschlecht

18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

Alle, die seinen Bund bewahren / Und seiner Gebote gedenken, sie zu erfüllen.

19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.

Jahwe hat seinen Thron im Himmel errichtet, / Sein Königtum herrscht über alles.

20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.

Preist Jahwe, ihr seine Engel, / Ihr Helden an Kraft, die ihr sein Gebot vollführt, / Indem ihr dem Ruf seines Wortes gehorcht!

21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.

Preist Jahwe, ihr seine Heere alle, / Seine Diener, die ihr seinen Willen vollstreckt!

22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.

Preist Jahwe, ihr seine Werke all, / An jedem Ort seines Herrschaftsgebiets! / Preise Jahwe auch meine Seele!