Psaltaren 103
1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
Van David. Loof Jahweh, mijn ziel, Heel mijn binnenste zijn heilige Naam;
2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
Loof Jahweh, mijn ziel, En vergeet zijn talloze weldaden niet!
3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
Hij is het, die al uw zonden vergeeft, En al uw zwakheid geneest;
4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
Die uw leven behoedt voor het graf, U kroont met genade en ontferming;
5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
Die al uw verlangens bevredigt, En als een adelaar uw jeugd verjongt!
6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
Jahweh oefent gerechtigheid uit, Schaft recht aan alle verdrukten:
7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
Hij toonde Moses zijn wegen, Aan de kinderen van Israël zijn machtige werken!
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
Maar Jahweh is ook barmhartig en genadig, Lankmoedig en rijk aan ontferming:
9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
Hij toornt niet voor immer, En wrokt niet voor eeuwig;
10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
Hij vergeldt ons niet naar onze zonden, En straft ons niet naar onze schuld.
11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
Neen, zo hoog als de hemel Zich boven de aarde verheft, Zo groot is zijn goedheid Voor hen, die Hem vrezen!
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
Zo ver het oosten staat van het westen, Werpt Hij onze schuld van Zich af;
13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
Zoals een vader zich over zijn kinderen ontfermt, Ontfermt Zich Jahweh over hen, die Hem vrezen:
14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
Want Hij kent onze aard, En bedenkt, dat wij stof zijn.
15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
Als het gras zijn de dagen der mensen, Ze bloeien als een bloem op het veld:
16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
Waait er een wind overheen, ze is weg, En men weet niet meer, waar ze stond.
17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Maar van eeuwigheid is de goedheid van Jahweh, En tot in eeuwigheid blijft zij bestaan; Zijn barmhartigheid is voor hen, die Hem vrezen, En voor de kinderen van hun zonen:
18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
Voor hen, die zijn Verbond onderhouden, Zijn geboden gedenken en ze volbrengen.
19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
In de hemel heeft Jahweh zijn troon opgeslagen, En zijn koningschap beheerst het heelal;
20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
Jahweh’s engelen zingen Hem glorie, De sterke helden, die zijn geboden volbrengen, Die gehoorzamen aan zijn bevelen!
21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
Looft Jahweh dan, al zijn legerscharen, Zijn dienaars, die zijn wil volbrengt;
22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
Looft Jahweh, al zijn werken, In iedere plaats van zijn rijk; Loof Jahweh, mijn ziel!
