Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Aberante mmɔborɔni mpaebɔ. Osu kyerɛ Awurade bere a ɔwɔ ahohia mu. Awurade, tie me mpaebɔ; na ma me mmoa ho sufrɛ nnu wʼanim.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Mmfa wʼanim nhintaw me bere a mewɔ ahohia mu. Brɛ wʼaso ase ma me; na sɛ misu frɛ wo a, gye me so ntɛm.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Me nkwanna reyera te sɛ wusiw; me nnompe adɔ sɛ nyansramma.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Me koma abotow na akisa sɛ sare; na me kɔn nnɔ aduan.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Mʼapinisi dennen nti maka ɔhonam ne nnompe.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Mete sɛ sare so patu, te sɛ patu a ɔte nnwiriwii mu.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Meda hɔ a, mʼani gu so; mayɛ sɛ anomaa bi a ɔno nko ara si ɔdan atifi.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Da mu nyinaa mʼatamfo bɔ me akutia. Wɔn a wodi me ho fɛw no bɔ me din de dome.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Mede nsõ ayɛ mʼaduan na mede nusu fra me nsu mu

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

esiane wʼabufuwhyew dennen no nti, woama me so, ayi me asi nkyɛn.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Me nkwa nna te sɛ anwummere sunsuma; na mehyew sɛ sare.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Nanso wo Awurade, woyɛ ɔhene daa daa; na wo din a ahyeta no te hɔ daa awo ntoatoaso nyinaa mu.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Wobɛsɔre na woahu Sion mmɔbɔ; bere adu sɛ wuhu no mmɔbɔ; bere a wohyɛe no aso.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Nʼabo som bo ma wʼasomfo; ne mfutuma hyɛ wɔn awerɛhow.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Amanaman no besuro Awurade din; asase so ahemfo nyinaa bedi wʼanuonyam ni.

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Awurade bɛkyekyere Sion bio, na wapue wɔ nʼanuonyam mu.

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Obetie mmɔborɔfo mpaebɔ; na ɔremmu nʼani ngu wɔn sufrɛ so.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Monkyerɛw eyi mma nkyirimma, sɛnea ɛbɛyɛ a wɔn a wonnya nwoo wɔn no bɛkamfo Awurade;

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

“Awurade hwɛɛ fam fi ne kronkronbea wɔ ɔsoro hɔ; ofi ɔsoro hwɛɛ asase,

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

sɛnea ɔbɛte nneduafo apinisi, na wɔagyaa wɔn a wɔabu wɔn kumfɔ no.”

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Enti wɔbɛpae mu abɔ Awurade din wɔ Sion na wɔakamfo no wɔ Yerusalem,

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

bere a amanaman ne ahenni ahorow behyia mu na wɔasom Awurade.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Ɔmaa me yɛɛ mmerɛw wɔ bere a merenyin. Otwaa me nkwa nna so.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Enti mekae se, “Me Onyankopɔn, mfa me nkɔ, wɔ me nkwa nna mfimfini; wo mfe wɔ hɔ daa kodu awo ntoatoaso nyinaa mu.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Mfiase no wotoo asase fapem, na ɔsoro yɛ wo nsa ano adwuma.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Ne nyinaa betwa mu na wo de, wobɛtena hɔ daa; wɔbɛtetew te sɛ atade. Wobɛsesa wɔn te sɛ ntama, na wɔbɛtow wɔn agu.

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Nanso wote sɛnea wote, na wo mfe to rentwa da.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Wʼasomfo mma bɛtena nkwa mu wɔ wʼanim; na wɔn asefo ase betim wɔ wʼanim.”