Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Oración del pobre, cuando estuviere angustiado, y delante de Jehová derramare su lamento. JEHOVÁ, oye mi oración, y venga mi clamor á ti.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia inclina á mí tu oído; el día que [te] invocare, apresúrate á responderme.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Porque mis días se han consumido como humo; y mis huesos cual tizón están quemados.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Mi corazón fué herido, y secóse como la hierba; por lo cual me olvidé de comer mi pan.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Por la voz de mi gemido mis huesos se han pegado á mi carne.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Soy semejante al pelícano del desierto; soy como el buho de las soledades.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Velo, y soy como el pájaro solitario sobre el tejado.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Cada día me afrentan mis enemigos; los que se enfurecen contra mí, hanse contra mí conjurado.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Por lo que como la ceniza á manera de pan, y mi bebida mezclo con lloro,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
A causa de tu enojo y de tu ira; pues me alzaste, y me has arrojado.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Mis días son como la sombra que se va; y heme secado como la hierba.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mas tú, Jehová, permanecerás para siempre, y tu memoria para generación y generación.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Tú levantándote, tendrás misericordia de Sión; porque el tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Porque tus siervos aman sus piedras, y del polvo de ella tienen compasión.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Entonces temerán las gentes el nombre de Jehová, y todos los reyes de la tierra tu gloria;
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Por cuanto Jehová habrá edificado á Sión, y en su gloria será visto;
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Habrá mirado á la oración de los solitarios, y no habrá desechado el ruego de ellos.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Escribirse ha esto para la generación venidera: y el pueblo que se criará, alabará á JAH.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Porque miró de lo alto de su santuario; Jehová miró de los cielos á la tierra,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Para oir el gemido de los presos, para soltar á los sentenciados á muerte;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Porque cuenten en Sión el nombre de Jehová, y su alabanza en Jerusalem,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Cuando los pueblos se congregaren en uno, y los reinos, para servir á Jehová.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
El afligió mi fuerza en el camino; acortó mis días.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días: por generación de generaciones son tus años.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Tú fundaste la tierra antiguamente, y los cielos son obra de tus manos.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Ellos perecerán, y tú permanecerás; y todos ellos como un vestido se envejecerán; como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Mas tú eres el mismo, y tus años no se acabarán.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Los hijos de tus siervos habitarán, y su simiente será afirmada delante de ti.
