Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Molitev za ubozega, ko je v stiski in pred Gospoda izliva premišljevanje svoje. Gospod, čuj molitev mojo, in vpitje moje pridi do tebe.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Ne skrivaj mi obličja svojega, ko sem v stiski; nagni mi uho svoje, ko kličem; naglo me usliši.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ker ginejo kakor dim dnevi moji; in kosti moje se sušé kakor pogorišče.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Zadeto vene kakor trava srce moje, ker pozabljam použivati svojo jed.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Od glasú zdihovanja mojega drži se kost moja mojega mesa.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Podoben sem pelikanu v puščavi; kakor sova sem v podrtinah.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Vedno sem podoben samotnemu vrabcu na strehi.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Ves dan me sramoté sovražniki moji; zoper mene divjajoč prisezajo pri meni.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Ker pepel jem kakor kruh; in pijače svoje mešam z jokom.
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Zaradi nevolje tvoje in srdite jeze tvoje; ker vzdignil si me in vrgel me na tla.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Dnevi moji so podobni senci, ki se je nagnila; in jaz sem se posušil kakor trava.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Ti pa, Gospod, ostajaš vekomaj, in spomin tvoj od roda do roda.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Ti bodeš vstal in usmilil se Sijona, ker čas je storiti mu milost, ker prišel je čas določeni,
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Ko se naj hlapci tvoji veselé njegovega kamenja, in milost storé njegovemu prahu;
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Da česté narodi ime Gospodovo, in vsi kralji zemlje čast tvojo.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Ko bode Gospod zidal Sijon in prikazal se v časti svoji,
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Ozrl se bode v nazega molitev, in ne bode zametal njih molitve.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Zapiše se naj to naslednjemu rodu, da ljudstvo poživljeno hvali Gospoda.
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Ker pogledal bode z višave svetosti svoje Gospod, ozrl se z nebés na zemljo.
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Da usliši jetnika zdihovanje, da oprosti njé, ki se že izdajajo smrti;
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Da oznanjajo na Sijonu ime Gospodovo, in hvalo njegovo v Jeruzalemu,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Ko se zbirajo ljudstva in kralji čestit Gospoda.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Pobija sicer na tem poti moči moje, dnî moje krajša,
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Ali govorim: Bog moj mogočni, ne vzemi me v sredi mojih dnî; skozi vse rodove so dnevi tvoji,
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Predno si ustanovil zemljo, in so bila nebesa delo tvojih rok;
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Tisto bode prešlo, ti pa ostaneš; tisto, pravim, vse postara se kakor oblačilo; kakor obleko jih izpremeniš in izpremené se.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ti pa si isti, in let tvojih ni konca.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Sinovi hlapcev tvojih bodo prebivali, in njih seme se utrdi pred teboj.
