Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
Munyengetero womunhu anotambudzika. Paanenge aziya uye odurura kuchema kwake pamberi paJehovha. Inzwai munyengetero wangu, imi Jehovha; kuchemera kwangu rubatsiro ngakusvike kwamuri.
2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Regai kundivanzira chiso chenyu pandinenge ndichitambudzika. Rerekerai nzeve yenyu kwandiri; pandinokudanai, ndipindurei nokukurumidza.
3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Nokuti mazuva angu anopera soutsi; mapfupa angu anopisa samazimbe anopfuta.
4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Mwoyo wangu warohwa uye waoma souswa; ndinokanganwa kudya zvokudya zvangu.
5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Nokuda kwokugomera kwangu kukuru ndaonda zvokuti ganda rangu ranamatira pamapfupa.
6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Ndafanana nezizi romugwenga, sezizi riri pakati pamatongo.
7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Ndinovata ndakasvinura, ndava seshiri iri yoga pamusoro pedenga remba.
8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Zuva rose vavengi vangu vanondishungurudza; avo vanondipengera vanoshandisa zita rangu sechituko.
9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Nokuti ndinodya madota sechokudya changu, uye ndinovhenganisa zvokunwa zvangu nemisodzi,
10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
nokuda kwehasha dzenyu huru, nokuti makandisimudza mukandikanda parutivi.
11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Mazuva angu akaita somumvuri wamadekwana; ndinosvava souswa.
12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Asi imi, iyemi Jehovha, munogara pachigaro choushe nokusingaperi; mukurumbira wenyu uripo kusvikira kuzvizvarwa zvose.
13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Imi muchasimuka mugonzwira Zioni tsitsi, nokuti ndiyo nguva yokurinzwira nyasha; nguva yakatarwa yasvika.
14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Nokuti matombo aro anokosha kuvaranda venyu; guruva raro chairo rinovaendesa kugomba.
15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Ndudzi dzichatya zita raJehovha, madzimambo ose enyika achatya kubwinya kwenyu.
16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Nokuti Jehovha achavakazve Zioni, agozviratidza pakubwinya kwake.
17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Achadavira minyengetero yavanotambura; haangazvidzi chikumbiro chavo.
18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Izvi ngazvinyorerwe zvizvarwa zvamangwana, kuti vanhu vasati vasikwa vagorumbidza Jehovha vachiti,
19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
“Jehovha akatarira pasi ari panzvimbo yake tsvene yakakwirira, ari kudenga akacherechedza pasi,
20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
kuti anzwe kugomera kwavasungwa agosunungura avo vakatongerwa rufu.”
21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Saka zita raJehovha richaparidzwa muZioni, nokurumbidzwa kwake muJerusarema,
22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
panoungana marudzi noushe kuti vanamate Jehovha.
23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Panguva youpenyu hwangu akatapudza simba rangu; akaita kuti mazuva angu ave mashoma.
24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Saka ndakati, “Regai kundibvisa, imi Mwari wangu, pakati pamazuva angu; makore enyu anoramba aripo kusvikira kuzvizvarwa zvose.
25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Pamavambo makateya nheyo dzenyika, uye matenga ibasa basa ramaoko enyu.
26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Izvo zvichaparara, asi imi munogara muripo; zvose zvichasakara senguo. Senguo muchavabvisa uye vacharaswa.
27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Asi imi mucharamba makadaro, uye makore enyu haatongogumi.
28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Vana vavaranda venyu vachagara pamberi penyu; zvizvarwa zvavo zvichasimbiswa pamberi penyu.”
