Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Senhor, ouve a minha oração, e chegue a ti o meu clamor.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angustia, inclina para mim os teus ouvidos; no dia em que eu clamar, ouve-me depressa.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Porque os meus dias se consomem como o fumo, e os meus ossos ardem como um lar.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

O meu coração está ferido e secco como a herva, pelo que me esqueço de comer o meu pão

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Por causa da voz do meu gemido os meus ossos se apegam á minha pelle.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Sou similhante ao pelicano no deserto: sou como um mocho nas solidões.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Vigio, sou como o pardal solitario no telhado.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Os meus inimigos me affrontam todo o dia: os que se enfurecem contra mim teem jurado.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Pois tenho comido cinza como pão, e misturado com lagrimas a minha bebida.

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Por causa da tua ira e da tua indignação, pois tu me levantaste e me arremeçaste.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Os meus dias são como a sombra que declina, e como a herva me vou seccando.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Mas tu, Senhor, permanecerás para sempre, e a tua memoria de geração em geração.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Tu te levantarás e terás piedade de Sião; pois o tempo de te compadeceres d'ella, o tempo determinado, já chegou.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Porque os teus servos teem prazer nas suas pedras, e se compadecem do seu pó.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Então as nações temerão o nome do Senhor, e todos os reis da terra a tua gloria.

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Quando o Senhor edificar a Sião, apparecerá na sua gloria.

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Elle attenderá á oração do desamparado, e não desprezará a sua oração.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Isto se escreverá para a geração futura; e o povo que se crear louvará ao Senhor.

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Pois olhou desde o alto do seu sanctuario, desde os céus o Senhor contemplou a terra.

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Para ouvir o gemido dos presos, para soltar os sentenciados á morte;

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Para annunciarem o nome do Senhor em Sião, e o seu louvor em Jerusalem;

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

Quando os povos se ajuntarem, e os reinos, para servirem ao Senhor.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Abateu a minha força no caminho; abreviou os meus dias.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Dizia eu: Meu Deus, não me leves no meio dos meus dias, os teus annos são por todas as gerações.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Desde a antiguidade fundaste a terra: e os céus são obra das tuas mãos.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Elles perecerão, mas tu permanecerás: todos elles se envelhecerão como um vestido; como roupa os mudarás, e ficarão mudados.

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Porém tu és o mesmo, e os teus annos nunca terão fim.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Os filhos dos teus servos continuarão, e a sua semente ficará firmada perante ti.